Tropikariet i Helsingborg

För ett tag sedan så tipsade en kompis mig att ta med Lucas till Tropikariet i Helsingborg. I förrgår var jag pappaledig och då passade vi på att göra denna utflykten! När jag berättade det för Lucas dagen innan så sken han upp, framför allt eftersom jag sa att vi skulle åka tåg. Han sprang direkt ut i hallen och tog på sig både jacka och mössa själv. Han blev besviken när han insåg att vi inte skulle åka precis då ... På morgonen så fick vi skjuts till tåget av Tina, som skulle iväg o träna. Väl inne i tåget så var det väldigt spännade, iaf ett tag ... Halvvägs till Helsingborg så var han redan trött på att åka tåg, och vid varje stopp (vi tog Pågatåget) så ville han gå av tåget. Väl framme i Hbg så hoppade han av tåget och jag hade fullt sjå att hänga med honom med vagnen. Upp till markplan med "hissen" och på bussen som snabbt tog oss till stadsdelen Stattena, där Tropikariet ligger.

Vi började besöket med att fika i cafét, med kokostoppar som Tina gjort kvällen innan. Mums!!! Precis bredvid caféet så fanns det en glasbur med ett gäng med surikater, ett par rejält stora sköldpaddor och lite färggranna fåglar. Perfekt för barn som är lite rastlösa under fikat! Lucas var verkligen förundrad över de små surikaterna som for runt i glasburen.

 

 

 

 

Efter fikat gick vi ner o källaren för att påbörja den riktiga utställningen, med det "filippinska korallrevet". I stora tankar simmade runt fiskar i alla dess former och färger, och tre ganska stora hajar. Lucas satt länge helt tyst och bara iakttog all aktivitet i vattentanken.

I ett annat rum hade de mindre öppna tankar där man fick sätta ner händerna i tanken och låta fiskarna nibbla på händerna. Det kittlade lite och det var väldigt populärt bland de andra barnen. Det tog lång tid innan Lucas vågade sätta ner händerna, och när han väl gjorde det så var det många andra barn som hade händerna nere så fiskarna ville inte komma till Lucas händerna. Men han vågade idag! :-)

Efter det fortsatte vi en trappa upp med "regnskogsnatt" - en avdelning där de hade vänt på dygnet för att man skulle få se de nattaktiva djuren. De hade varnat om att små barn kunde bli lite rädda när de kommer in i denna avdelningen, eftersom det är mörkt och faktiskt lite läskigt. Mycket riktigt så ville Lucas att jag skulle bära honom när vi kom in här, och han kramade mig riktigt hårt. Avdelningen var lite av en besvikelse, då man knappt kunde se några djur alls. På slutet lyckas vi se en liten apa klättra upp och ner i ett träd.

Turen fortsatte genom diverse tropiska klimat med "ormar", "aper", "kattet", grodor, spindlar, fåglar, fiskar med mera. Roligast (för både mig o Lucas) var nog ändå aporna. Speciellt lemurerna på alldeles på slutet. Vi kom precis lagom till matningen, när de skulle få lite frukt. De var fullt med folk där och riktigt varmt (25-30 grader). Aporna fick klättra fritt ibland besökarna, och när skötare gick runt med fruktskålen så hoppade aporna runt på besökarnas axlar. Väldigt spännade, tyckte Lucas. Han ville klappa dem men det fick man inte. Men när en apa hoppade upp på min axel så klappade apan Lucas (som satt i min famn) istället! Det var stort för Lucas och det kommer han nog att komma ihåg länge. "Apan så" sa han flera gånger och klappade sig själv på armen. Efter ett tag var vi tvungna att lämna rummet, det var alldeles för varmt och trångt i det rummet för min del!

 

På vägen hem så somnade Lucas på tåget, och han vaknade hemma så fick han leka med vattnet i trädgården. Måste varit en ganska bra dag i hans liv! Den avslutades med varmrökt lax och årets första färska potatis (levererade av mormor från Bjäre). Smarrigt! Eller som Lucas säger - Mmmmmmmmm!

Video-filmer

Vi har insett att många av de filmer som vi tar på Lucas är vädigt roliga att ha och att vi verkligen borde filma honom mer än vi gör. Det ger en annan dimension än ett foto. Vi vill givetvis även att ni ska få se vissa av dessa video-filmerna. Hittills har vi dock inte lagt upp speciellt många filmer på denna bloggen, eftersom det inte finns något bra stöd för det. De få filmer vi lagt upp har oftast resulterat i låga upplösningar och ibland utan ljud ... Nu tänkte vi lösa detta problemet!

Vi har skapat ett konto på videodelningssajten Vimeo, och tanken är att vi ska på detta sätt ska kunna dela lite filmer med er. Här kommer den första batchen, med tre st filmer från året som gått. Mycket nöje!

Just det ... Eftersom vi inte vill filmerna ska vara tillgängliga/sökbara för alla på Vimeo, utan bara för dem som läser denna bloggen, så har vi skyddat filmerna med ett lösenord - 'lucis'.

När det hade snöat i mellandagarna så passade jag och Lucas på att prova pulkabacken i vår park. Oj, vad fort det gick, och vad kul det var!

Lucas gillar ju musik, och när det kommer en skön bit så svänger han gärna loss på dansgolvet. En dag under Malmöfestivalen gick vi förbi en scen där andra barn dansade till (nästan för) hög musik. Gissa om Luc ville join'a!

Det var inte bara jag och Tina som njöt av semestern i Florida. Även Lucas tycktes gilla det, och faktum är att han gjorde ganska stora, motoriska framsteg under tiden vi var där. Just grimaserna kan vi nog inte klassa som "stora, motoriska framsteg" ... :-)

Inomhusbad

I fredags var det min tur att vara pappaledig (jag och Tina turas ju om att vara föräldraledig på fredagar), och då passade jag på att göra en utflykt till det lokala badhuset med Lucas! Egentligen hade jag först tänkt att åka till Högevallsbadet i Lund (eftersom badhuset i Malmö - Aq-va-kul - har haft problem med hygienen de senaste åren och fått stänga vissa perioder för renovering) men eftersom det öppnade så pass sent som kl 11 (vilken inte passade bra med Lucas mat- och sovklocka) så fick vi prova Aq-va-kul iaf.

Jag har faktiskt inte varit där förut, och de ska ju stänga nu till hösten (då det nya fina badet öppnar i Hyllie) så bättre sent än aldrig. Det märktes att det hade några år på nacken (delen med äventyrsbadet invigdes 1988) och även fast det var relativt rent så kändes det ändå sunkigt och nergånget. Jag var noga med att varken jag eller Lucas skulle få en kallsup, om man säger så. De gjorde mycket reklam för det nya badet i Hyllie, men berättade även om badets historia. T.ex. så testade Kockums vid ett tillfälle sina attack-u-båtar i 25-metersbassängen. Fråga mig inte varför, när Kockums hade så nära till vattnet i hamnen. När vi pratade om det på lunchen idag så kom det fram en teori om att det kanske var en speciell modell av attack-u-båtar anpassade (och optimerade) för bassänger. Så kunder till Kockums kunde därmed välja om de ville ha en attack-u-båt för saltvatten, sötvatten eller bassängvatten. Så måste det ju ha varit, eller!?

Innan vi kom dit var jag lite spänd på hur Lucas skulle reagera på den stora bassängen. Han har ju gått på babysim i 2 terminer, och där har han "trivts som fisken i vattnet". Visst, några gånger har han inte velat vara i vattnet men allt som oftast så plaskade han runt i vattnet helt orädd. Men det är klart, det var ju ett tag sedan vi gjorde det sista babysimmet... Denna morgonen var han glad och full med energi! Vi tog bussen in till stan, och det gillar han ju! Han kollar ut på bilarna och framför allt på bussarna. "STOR buss!" "Groen" Väl framme på badet så köpte jag sådana där flytsaker som han kunde ha runt armarna. Någon nytta kunde de nog göra, tänkte jag. I omklädningsrummet så var Lucas lite konfunderad över alla mer eller mindre nakna män. Byte om till (något för små) badbrallor gick fint, men duscha var han inte alls sugen på. Men när han såg att jag gjorde det så kunde jag till slut övertala honom till en snabbdusch. När vi kom ut till bassängerna blev han helt tyst - så stora bassänger hade han inte sett förut.

Jag fick på honom flytmojängerna på armarna och gick ut en bit i vattnet. Denna bassängen började väldigt grunt (1 cm) och blev sakta djupare och djupare. Lucas vågade/ville dock inte följa efter. Jag sträckte ut min hand och kallade på honom, men han rörde sig inte en centimeter. Jag visade att man kunde plaska i vattnet och då log han iaf. Till slut fick jag honom att plaska lite också, men jag fråga om vi skulle gå längre ut så fick jag ett tydligt "Nej!" som svar. Jag ville ju utforska badet och därför tog jag honom i famnen och gick ut på den djupare delen. Han höll krampaktigt runt min hals. Till en början var vattnet en aning kallt men det blev snabbt "varmt". Jag testade att gå ut till utomhusdelen, men det var lite för kallt och Lucas sa nästan direkt "Nej, tjit" och pekade in igen. :-) Vi gick vidare i vattengångarna och kom till en stor bubbelpool. Jag gick sakta ut mot och igenom bubblorna. Lucas var dock rädd för dem så vi fick gå därifrån igen. Kanske inte så konstigt, mycket nya saker denna dagen och om man inte vet vad det är så är det klar att man blir lite osäker. Vi kom till en stort vattenfall som jag inte ens försökte mig på men sedan kom det ett litet, litet vattenfall som t.o.m. Lucas ville kolla in. Jag visade att man kunde hålla handen genom vattenfallet och ta ut den igen, och Lucas gjorde direkt samma sak och skrattade. 

När vi hade gått varvet runt så ville dock Lucas gå upp igen. Det märktes att han inte kände sig helt trygg med allt vatten kring sig. Vi stod och lekte och plaskade i bassängkanten (typ 10 cm djupt) en stund, men sedan var inte det kul heller. Han hittade istället en liten, liten vattenpöl på golvet (identisk med en vanlig vattenpöl på gatan), och den var riktigt kul!!! Han hoppade och plaskade i den så det stod härliga till! Detta var absolut dagens höjdpunkt för honom så långt! Ironiskt med tanke på att det fanns många vattenpölar hemma på gatan - vi hade ju inte behövt till badet för det. Efter ett tag fick jag syn på en barnpol, ca 20 cm djup med en rutschkana i. Även den var han tveksam till till en början, men efter att jag hade provåkt rutschkanan (jag fick med nöd och näppe plats i den) så mjuknade han lite och gjorde några åk själv. Badet hade ju även en längre rutschkana (för äldre barn och vuxna) men den vågade jag inte åka med honom. Det var dock en skolklass där som åkte i den, och Lucas tyckte det var väldigt intressant! Han stod länge och kollade in hur barnen kom flygande ut den en efter en. Efter att ha badat i en dryg timme så var vi nöjda. Vi duschade, torkade oss och fick på oss lite varma kläder. Lucas fick även lite energi.

Nu hade klockan blivit mycket och jag fick lite bråttom hem för att hinna hem och ge honom lite lunch innan han skulle sova. Nerbäddad i extra-vagnen bar det av mot busshållplatsen.  

På håll kunde jag se att bussen kom, och en 100-meters-spurt gjorde att vi hann med den. Väl på bussen så var Lucas redan trött och sjönk ner i mitt knä istället för att stå upp och kolla bussar (som vanligt). När vi gick av bussen så var hans ögonlock riktigt tunga och jag började prata med honom för att han skulle hålla sig vaken tills vi kom hem. Efter ett tag räckte inte det utan jag insåg att jag var tvungen att lägga på ytterligare en spurt för att "hinna". Nu var han riktigt trött! Men det gick, han var fortfarande vaken (eller ja, iaf vid medvetande) och som tur var så var maten förberedd och det var bara att värma den snabbt. Han åt med god aptit och fick tillbaka lite energi.

Efter maten så frågade jag honom om han ville gå en promenad i vagnen och sova lite, och då hoppade han upp i vagnen nästan helt på egen hand (han gillar att klättra). Ett tydligt svar, kan man säga! Jag bäddade ner honom och hann bara gå ett par minuter innan han sov. Trött ... Han fick stå och sova ute på trädäcket. Det var ganska fint väder och friskt i luften. Han sov nästan 3,5 timme! Skönt! Undrar vad han drömde om ... Jag lägger mina pengar på vattenpölen! :-)

Vabruari ger inte med sig ...

Det har varit ett par sjuka och trötta familjemedlemmar hemma hos på slutet ... Tina är ju illamående mer eller mindre varje dag, och ett stressigt jobb gör det ju inte bättre. Jag jobbar som en tok; mycket att göra och hårda deadlines har gjort att jag suttit både nätter och helger de senaste veckorna. Och denna veckan ville Lucas "dra sitt strå till stacken" genom att bli riktigt sjuk!

På söndagskvällen, då han fortfarande var ganska frisk

Det började i söndags kväll, när han började få hosta. Det var inte så farligt och vi tänkte inte mer på det. Han hostade lite på natten men morgonen därpå var han pigg och feberfri. Så han fick gå till förskolan som vanligt. På eftermiddagen ringde dock förskolan och berättade att han hade feber. Tina fick hämta honom på direkten. Han hade börjat hosta mer och högre, nästan kruppliknande ... Febern var inte speciellt hög (lite över 38) men den kommande natten hostade han nästan var 5:e minut och han vaknade och grät nästan varje halvtimme (pga hostan, antog vi). Så nästa morgon tog jag honom till vårdcentralen. Läkaren lyssnade på hans andning med stetoskop, tittade i hans hals (ha sa "ahhhh" så fint), stack hål i hans finger för att få ett blodprov (han sa inte ett pip, utan satt bara helt stilla och tittade lite förvånat på allt blod som kom ut ur hans lilla finger). Enligt läkaren var han ett exemplariskt barn att undersöka! :-) MEN .. läkarens diagnos var inte lika rolig: krupp ... och dubbelsidig öroninflammation! Inte konstigt att han hade svårt att sova! Vi misstänkte att det var krupp, och hade därför bäddat upp honom ordentligt i sin säng och sett till att det var svalt i rummet när han skulle sova. Men att han hade öroninflammation också hade vi ingen aning om! Stackars lille Luc!

Under dagen (och kanske speciellt direkt efter läkarbesöket) hade han ändå bra med energi och ville leka som vanligt. Vi gick förbi en friidrottsarena och givetvis ville Lucas undersöka den. Jag visade honom hur man startar ett 100-meters-lopp, och han var med på noterna och räknade med "ett, två, treeeee"och så sprang vi 10 m tillsammans. Sedan skulle vi ner i startblocken igen (hans önskan, så klart)! Ett, två, treee och så iväg igen! Så höll vi på tills vi hade nått målet på 100-meters-loppet. Men han nöjde sig inte med det! Sedan gick in på lite längre distans och fortsatte in på 400-meters-varvet. Han tröttade dock efter ca 300 m (inte så konstigt, ju), och jag fick bära honom sista 100 metrarna. Men vi gjorde ändå ett helt varv tillsammans!

Lite energi fanns det kvar för lek, på tisdagen

Vi fick anitbiotika utskriven mot öroninflammationen, och något mot hans hemska hosta också. Eftersom febern gick upp ytterliggare under onsdagen (han maxade på 39.8) så har vi även gett honom Alvedon för han ska kunna sova lite bättre. Även fast (barn)medicinerna är smaksatta så smakar de inte speciellt gott. Första gångerna drack han dem faktiskt utan protest (även fast han sa "starkt" och "kallt"). Men ganska snart blev det en riktigt jobbig process att ge honom medicinen. Han ville absolut inte öppna munnen och bet oftast krampaktigt ihop tänderna. Någon enstaka gång kunde man övertala honom med att få göra något kul, eller äta något gott, direkt efteråt. Nu är hans antibiotikakur snart över, och det är riktigt skönt. Det är inte alls kul att behöva tvinga i honom det! :-(

På onsdagen, på väg till (eller förhoppnings redan på) IKEA med mamma

På IKEA. Ser rätt pigg ut ändå! Och söt!

I fredags så började kruppen faktiskt gå över men hostade fortfarande lika ofta och lika kraftigt (bara inte lika högt). Febern gav med sig igår, och det var skönt att se att han verkade må lite bättre utan feber. Men han är fortfarande väldigt trött och grinig. Nätterna har ju varit jobbiga, både för honom och för oss, så vi har ju legat efter rejält med sömnen. Av någon anledning (kanke pga av smärta i öronen) så har han inte sovit så bra (och framför allt inte så länge) på dagarna heller. Normalt sett kan han sova 2-3 timmar utan problem på en helgdag, men under denna veckan har han sovit max 1.5 timme på dagen. Klart han blir trött och gnällig då ...

Något snorig kämpar han på under fredagen

Igår fick han dock somna utomhus och när han väl somnat så tog vi in honom i källaren (där han fick fortsätta att sova). Det (tillsammans med att febern gått ner) gjorde tydligen susen, för när han hade sovit 4 timmar så var vi tvungna att försöka väcka honom för att dygnet inte skulle bli upp-och-ner. Han sov dock som en stock och gick inte att få liv i. En halvtimme senare så vaknade han dock av sig själv - utsövd! Skönt! Det påverkade så klart kvällen och han var ju inte alls trött i vanlig tid. Vi lekte på (och hade Melodifestivalen på i bakgrunden) och först kl 10 kunde jag övertala honom att påbörja nattningsrutinen.

I natt har han sovit bra, men vaknade redan kl kvart i sex. Under förmiddagen har han fortsatt att hosta och att vara allmänt trött och gnällig. Han har också fått ordentligt med snuva, och läkaren trodde nog att det var en vanlig förkylning som låg bakom kruppen. Vi gick ut en sväng i trädgården men han hade ingen större ork eller lust med det (som han ju brukar älska), så hoppade frivilligt in under täcket i vagnen för en ny sömnlur redan kl 11. I skrivande stund har han sovit i 4 timmar (and counting) ...

Vi får se hur han mår imorgon, men man vill ju helst att hans kraftiga hosta ska bli bättre innan han får gå tillbaka till förskolan. Men eftersom jag började känna mig förkyld med halsont, huvud- och muskelvärk redan igår så kanske vi löser det med att jag och Lucas får vara hemma (sjuka) tillsammans imorgon.

Kan också nämna att Tina fick tokköra till förskolan för ett par veckor sedan efter att Lucas fått kraftiga, röda utslag på delar av kroppen. Det var lite brådis eftersom en allergireaktion ju kan sätta sig på halsen också. Nu gjorde det inte det denna gången 8som tur var) och utslagen var borta redan när jag kom hem för dagen. Tina hade kört direkt till läkaren, och där hade de ordinerat honom antihistamin för en möjlig nässelfeber. De fick stanna kvar ett par timmar för observation. Troligen var det en allergisk reaktion mot något, vad vet vi inte ...

Nu ser vi iaf fram emot att alla i denna familjen snart ska bli lite piggare och friskare! Det är vi värda, efter en tung och lång vinter ...

Nytt år!

Ja, då var det nytt år och ny start för alla, trots att det snart är mitten av februari... ja, vi lovar o försöka uppdatera oftare!

Det var en lång o fin jul-ledighet, trots lite sjukdomar för familjen. Måndagen innan jul åkte vi till Vänersborg för o fira jul o det var så mysigt o se Lucas få leka ordentligt i flera dagar med farmor, farfar o farbror Daniel!

På julafton kom tomten och Lucas var lite avvaktande, men blev inte helt rädd. Han satt ju tryggt i pappas o mammas famn, så det gick bra. Många fina julklappar fick han, så många att vi fick vänta o ge vissa flera dagar då han knappt kunde smälta de första. 

På fredagen efter jul åkte vi hem igen och på lördagen firade vi med Tinas familj på Vanåsgatan. Ännu mer god mat o julklappar!

Veckan efter var det nyår och vi hade bestämt att fira med Emma, Martin, Olle o Abbe. Det kändes tryggt att ha ngn i samma ålder som Lucas då vi inte riktigt visste hur reaktionerna på smällarna skulle bli. 

Vi träffades rätt tidigt för att se till att killarna kunde leka av sig lite innan vi vuxna kunde äta vår middag. Planen var att då skulle ju Lucas o Olle sova... hur tror ni det gick med den saken??

Lucas o Olle hade eget barnbord o var väldigt nöjda o stolta över det. Dom lekte glatt i flera timmar... när pyjamasarna skulle på så var det inte helt lätt att fånga in dom, de sprang överallt. 

Vi anade att det skulle bli en utmaning att få dem o sova vid nio. Jag o Emma gjorde våra tappra försök med bok, välling, dra vagn inomhus, dra vagn utomhus... Men förgäves... det var ju smällare överallt också så det var inte helt lätt o få ngn ro. 

Vi gav upp o satte igång med vår middag... lite efter tio. 

Vi hade en mysig kväll, riktigt god mat, lite utmaningar med pojkarna men ändå härligt. Lucas fick vi till slut tvinga o somna vid elva, men Olle var med på tolv-slaget o däckade i soffan vid halv ett. 

Lucas vaknade också till av smällare, så till slut låg de båda i soffan helt utslagna. 

Gott nytt år!

Sen blev det januari o jobben satte igång på allvar efter den 6e.
Helgen efter så tog jag Lucas med mig upp till mamma för o hälsa på. Linda var också med så det blev en riktig tjej-helg, förutom Lucas då...

Mamma passade också en hund, så Lucas fick både Steffi o Lucy att leka med. Han var nöjd!

Så nöjd att han bäddade ner sig i Lucys hundsäng, på sitt klassiska händerna-bakom-huvudet manér. 

Det är tydligt att Lucas blir mer o mer van vid hundar o tycker inte alls att det är till något besvär. Tvärtom visade det sig när vi åkte förbi Linda o Joakim i Vellinge en dag o Lucas gav Steffi en riktig bamsekram.




























En kväll åt vi något asiatiskt o Lucas fick testa på o äta med pinnar... riktigt duktig på det!








Vår lilla solstråle har fått mkt karaktär o vilja o han börjar verkligen utmana oss med att han vill ha det på sitt sätt.
Dagis älskar han men vet precis när jag är fem minuter sen för att hämta honom, då hör man hans lite ängsliga tendens till "varför kommer inte min mamma" gråt. Sen tar det ändå nästan 45 min innan vi kommer iväg eftersom han gärna vill stanna o springa i korridorna innan vi åker hem.

Nu hoppas vi att våren kommer fort så vi slipper stänga in honom i den tunga overallen allt för länge... det ska bli skönt med lite värme!
Håll till godo, snart kommer mer bilder o ögonblick från vår o Lucas vardag!
/Tina

Det lider mot jul

De senaste veckorna har vi varit sjuka om vartannat. Lucas hade en hemsk hosta som höll i sig riktigt länge, och som gjorde att han sov (och därmed vi) dåligt då han vaknade när han hostade på nätterna. Tydligen var det något som gick på förskolan för alla barnen verkar ha haft detta nu. Jag klarade mig från detta men fick istället en efterhängsen bihåleinflammation som först gick över på ett par dagar men som sedan kom tillbaka med full kraft en vecka senare. Men lite sjukdomar på vinterhalvåret är väl något man får räkna med nu när de ökända dagisbakterierna följer med hem ... Tina har så klart klarat sig från sjukdomar men hon har varit trött och lite stressad av både jobb och julstök. Alla sjukdagar har resulterat i många tillfällena att ligga hemma i soffan och mysa.

Vi har ju inte klippt Lucas en enda gång sedan han föddes, och nu börjar han bli riktigt långhårig. Tina utnyttjade detta genom att sätta upp hans guldlockar i en tofs! Visst ser han cool ut! :-) Trots det börjar det nog bli dags att trimma ner det en aning iaf ... 

  I helgen som gick så var det dags för att baka pepparkakor. Lucas gillar ju att hjälpa till att laga mat, och detta var ju minst lika roligt. Han upptäckte snabbt att degen ju är lika god (om inte godare) som de gräddade kakorna. Tydligen hade de bakat både pepparkakor och lussekatter på förskolan veckan innan, så han fattade galoppen direkt! Tina var lite påhittig och klippte till ett par former som blev väldigt populära - en bil, en apa (Pippis Herr Nilsson) och så den självklara favoriten - Pippi själv! Lite knepiga var de allt att hålla ihop men oj vad glad Lucas var för dem!

Slutligen så var vi idag på förskolans Lucia-firande. Barnen och pedgogerna (dvs fröknarna) har förberett sig på detta i nästan två veckor genom att baka, tillverka olika julpynt och tränat på olika sånger. Vi kom dit strax innan det skulle börja (kl 15.30) och vi hade precis tid att sätta på den fantastiska lussekattsdräkt som Tina sytt till Lucas. Ännu en möjlighet för Tina att få utlopp för sin kreativa ådra! Och så fin den blev, och så söt han var i den! Lucas var givetvis lite förvånad att både mamma och pappa kom till förskolan samtidigt, och när det var dags för barnen att gå i Lucia-tåget till det rum där föräldrarna väntade så ville Lucas absolut inte att vi skulle lämna honom "ensam" med de andra barnen och fröknarna, så jag fick gå med i tåget som moraliskt stöd. Han sjöng inte men tack vare att jag var med så grät han inte heller ... Men de andra barnen sjöng så fint. Helt otroligt att 3-5-åringar kan lära sig så många sånger utantill, på så pass relativt kort tid som de ändå haft! Verkligen imponerande! Efter sångstunden bjöd de på de pepparkakor och lussekatter som barnen bakat. Lucas var mycket medveten om att han hade bakat de pepparkakor som låg i påsen med hans namn på, och bjöd stolt sin mamma och pappa på dem. Och det var inte tal om att spara några, vi skulle bestämt äta upp allihopa. Vi delade dem "broderligt" ... En till pappa, en till mamma, och en till Lucas! Efter fikat lekte vi lite till - Lucas är ivrig att visa upp alla leksaker och de olika foton och pysselsaker som de gjort. Jag får en känsla av att han vill att vi ska förstå hur han har det på dagarna när vi inte är där. Han "berättar" om alla kompisarna och vad de brukar göra, givetvis inte i ord utan i gester och i ljud. Men det är inte svårt att förstå!

 

Nu är det snart bara en vecka kvar på förskolan innan det är dags för julledigt! Två veckor tillsammans ska bli väldigt mysigt och skönt! Som vi har längtat, känns som det varit lite stressigt på slutet ... Efter nyår kommer både jag och Tina att gå ner till 90%, vilket kommer att innebära att vi kommer att turas om att vara hemma med Lucas varje fredag. Det ska bli skönt, och kommer ju göra att veckorna blir lite "kortare". Förhoppningsvis gör det även livet lite lättare för oss, och framför allt för Lucas! Vår älskade lilla lussekatt!

Fars dag

I söndags blev jag firad (för andra gången i mitt liv) på Fars dag! Och det var inte lite heller ... Det började med att Tina gav mig två timmars sovmorgon, till kl 8! Vilken lyx!!! Bästa på länge! När jag vaknade stod frukosten färdig på köksbordet! Dessutom låg där ett par fina presenter (som troligtvis Tinas fixat) samt ett kort som Lucas gjort själv på förskolan. Tydligen hade de haft en pysselstund en dag i veckan där målet var att göra något till barnens pappor (så klart, med tanke på Fars dag). Riktigt fint kort, och Lucas kom fram till mig och räckte över det själv, och det kändes verkligen som att han förstod att han hade gjort det till mig. Vilken känsla!

 

Efter den stadiga frukosten var vädret riktigt fint, så vi passade på att gå ut en sväng. Det blev (så klart) en tur till lekplatsen i vår park. Lucas var på toppenhumör och lekte både på och utanför lekplatsen. En av hans favoritlekar just nu är "rida häst", och mamma är så klart bäst som häst. Ganska ofta gnäggar han och sträcker upp armarna mot oss, och då är det ju svårt att säga nej ... :-)