Vabruari ger inte med sig ...

Det har varit ett par sjuka och trötta familjemedlemmar hemma hos på slutet ... Tina är ju illamående mer eller mindre varje dag, och ett stressigt jobb gör det ju inte bättre. Jag jobbar som en tok; mycket att göra och hårda deadlines har gjort att jag suttit både nätter och helger de senaste veckorna. Och denna veckan ville Lucas "dra sitt strå till stacken" genom att bli riktigt sjuk!

På söndagskvällen, då han fortfarande var ganska frisk

Det började i söndags kväll, när han började få hosta. Det var inte så farligt och vi tänkte inte mer på det. Han hostade lite på natten men morgonen därpå var han pigg och feberfri. Så han fick gå till förskolan som vanligt. På eftermiddagen ringde dock förskolan och berättade att han hade feber. Tina fick hämta honom på direkten. Han hade börjat hosta mer och högre, nästan kruppliknande ... Febern var inte speciellt hög (lite över 38) men den kommande natten hostade han nästan var 5:e minut och han vaknade och grät nästan varje halvtimme (pga hostan, antog vi). Så nästa morgon tog jag honom till vårdcentralen. Läkaren lyssnade på hans andning med stetoskop, tittade i hans hals (ha sa "ahhhh" så fint), stack hål i hans finger för att få ett blodprov (han sa inte ett pip, utan satt bara helt stilla och tittade lite förvånat på allt blod som kom ut ur hans lilla finger). Enligt läkaren var han ett exemplariskt barn att undersöka! :-) MEN .. läkarens diagnos var inte lika rolig: krupp ... och dubbelsidig öroninflammation! Inte konstigt att han hade svårt att sova! Vi misstänkte att det var krupp, och hade därför bäddat upp honom ordentligt i sin säng och sett till att det var svalt i rummet när han skulle sova. Men att han hade öroninflammation också hade vi ingen aning om! Stackars lille Luc!

Under dagen (och kanske speciellt direkt efter läkarbesöket) hade han ändå bra med energi och ville leka som vanligt. Vi gick förbi en friidrottsarena och givetvis ville Lucas undersöka den. Jag visade honom hur man startar ett 100-meters-lopp, och han var med på noterna och räknade med "ett, två, treeeee"och så sprang vi 10 m tillsammans. Sedan skulle vi ner i startblocken igen (hans önskan, så klart)! Ett, två, treee och så iväg igen! Så höll vi på tills vi hade nått målet på 100-meters-loppet. Men han nöjde sig inte med det! Sedan gick in på lite längre distans och fortsatte in på 400-meters-varvet. Han tröttade dock efter ca 300 m (inte så konstigt, ju), och jag fick bära honom sista 100 metrarna. Men vi gjorde ändå ett helt varv tillsammans!

Lite energi fanns det kvar för lek, på tisdagen

Vi fick anitbiotika utskriven mot öroninflammationen, och något mot hans hemska hosta också. Eftersom febern gick upp ytterliggare under onsdagen (han maxade på 39.8) så har vi även gett honom Alvedon för han ska kunna sova lite bättre. Även fast (barn)medicinerna är smaksatta så smakar de inte speciellt gott. Första gångerna drack han dem faktiskt utan protest (även fast han sa "starkt" och "kallt"). Men ganska snart blev det en riktigt jobbig process att ge honom medicinen. Han ville absolut inte öppna munnen och bet oftast krampaktigt ihop tänderna. Någon enstaka gång kunde man övertala honom med att få göra något kul, eller äta något gott, direkt efteråt. Nu är hans antibiotikakur snart över, och det är riktigt skönt. Det är inte alls kul att behöva tvinga i honom det! :-(

På onsdagen, på väg till (eller förhoppnings redan på) IKEA med mamma

På IKEA. Ser rätt pigg ut ändå! Och söt!

I fredags så började kruppen faktiskt gå över men hostade fortfarande lika ofta och lika kraftigt (bara inte lika högt). Febern gav med sig igår, och det var skönt att se att han verkade må lite bättre utan feber. Men han är fortfarande väldigt trött och grinig. Nätterna har ju varit jobbiga, både för honom och för oss, så vi har ju legat efter rejält med sömnen. Av någon anledning (kanke pga av smärta i öronen) så har han inte sovit så bra (och framför allt inte så länge) på dagarna heller. Normalt sett kan han sova 2-3 timmar utan problem på en helgdag, men under denna veckan har han sovit max 1.5 timme på dagen. Klart han blir trött och gnällig då ...

Något snorig kämpar han på under fredagen

Igår fick han dock somna utomhus och när han väl somnat så tog vi in honom i källaren (där han fick fortsätta att sova). Det (tillsammans med att febern gått ner) gjorde tydligen susen, för när han hade sovit 4 timmar så var vi tvungna att försöka väcka honom för att dygnet inte skulle bli upp-och-ner. Han sov dock som en stock och gick inte att få liv i. En halvtimme senare så vaknade han dock av sig själv - utsövd! Skönt! Det påverkade så klart kvällen och han var ju inte alls trött i vanlig tid. Vi lekte på (och hade Melodifestivalen på i bakgrunden) och först kl 10 kunde jag övertala honom att påbörja nattningsrutinen.

I natt har han sovit bra, men vaknade redan kl kvart i sex. Under förmiddagen har han fortsatt att hosta och att vara allmänt trött och gnällig. Han har också fått ordentligt med snuva, och läkaren trodde nog att det var en vanlig förkylning som låg bakom kruppen. Vi gick ut en sväng i trädgården men han hade ingen större ork eller lust med det (som han ju brukar älska), så hoppade frivilligt in under täcket i vagnen för en ny sömnlur redan kl 11. I skrivande stund har han sovit i 4 timmar (and counting) ...

Vi får se hur han mår imorgon, men man vill ju helst att hans kraftiga hosta ska bli bättre innan han får gå tillbaka till förskolan. Men eftersom jag började känna mig förkyld med halsont, huvud- och muskelvärk redan igår så kanske vi löser det med att jag och Lucas får vara hemma (sjuka) tillsammans imorgon.

Kan också nämna att Tina fick tokköra till förskolan för ett par veckor sedan efter att Lucas fått kraftiga, röda utslag på delar av kroppen. Det var lite brådis eftersom en allergireaktion ju kan sätta sig på halsen också. Nu gjorde det inte det denna gången 8som tur var) och utslagen var borta redan när jag kom hem för dagen. Tina hade kört direkt till läkaren, och där hade de ordinerat honom antihistamin för en möjlig nässelfeber. De fick stanna kvar ett par timmar för observation. Troligen var det en allergisk reaktion mot något, vad vet vi inte ...

Nu ser vi iaf fram emot att alla i denna familjen snart ska bli lite piggare och friskare! Det är vi värda, efter en tung och lång vinter ...