Under Tinas mammaledighet så sa jag till henne att "när jag blir pappaledig så ska jag gå ut och vandra i skogen med Lucas". Vi planerade ju att köpa en bärryggsäck som Lucas kunde sitta i, och en sådan köpte vi också i Florida i januari. Jag gillar att vandra och älskar att vara i skogen, och jag vill även att Lucas ska lära sig vad skogen är.
Nu har dock omständigheter såsom regn, kyla, sjukdomar etc. gjort att detta inte blivit av - tills nu! För ett par veckor sedan så fanns det ingenting att skylla på längre; vädret var tiptopp och både jag och Lucas var fulla av energi och laddade för ett litet äventyr. Vi tog bilen ut till Bokskogens golfklubb. Därifrån promenerade vi på en stig in genom skogen. Skogen var sådär härligt grön, fåglarna kvittrade och solstrålarna letade sig igenom de mäktiga trädkronorna!
Jag visst vart jag ville! Jag hade sett att bara ett stenkast in i skogen ifrån 16:e's green (gamla banan) så finns det en glänta som ser helt magisk ut. Jag hade kollat upp på kartan att man kunde ta sig dit på en antal stigar genom skogen. Det var inte speciellt långt dit, bara någon km, men det passade rätt bra som premiärtur. Lucas var rätt tyst till en början; man märkte att det var många nya intryck för honom. Vi lyssnade på fåglarna som kvittade, tittade efter haren som sprang iväg och tittade på hackspetten som gick loss på ett dött träd.
Väl framme i gläntan blev vi inte besvikna. Kändes som ett stort rum på ett slott. Bilderna gör det inte riktigt rättvisa, det måste upplevas! Vi satte oss på en stubbe och tog fram lite fika och bara njöt - jag av omgivningen och Lucas kanske mest av kanelsnäckorna. :-) Sittandes på stubben finns vi se det lilla livet i skogen också, såsom skalbaggar, en tusenfoting, massa myror och till och med en liten mus.
På vägen tillbaka ville jag dels inte gå samma väg utan även gå i skogen på riktigt, utanför alla stigar. Så vi satte full fart rakt tillbaka mot bilen, genom både löv och barrskog. Utmed 18:e hålet hittade vi skogens vita guld - golfbollar! :-P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar