Skogsvandring

Under Tinas mammaledighet så sa jag till henne att "när jag blir pappaledig så ska jag gå ut och vandra i skogen med Lucas". Vi planerade ju att köpa en bärryggsäck som Lucas kunde sitta i, och en sådan köpte vi också i Florida i januari. Jag gillar att vandra och älskar att vara i skogen, och jag vill även att Lucas ska lära sig vad skogen är.

Nu har dock omständigheter såsom regn, kyla, sjukdomar etc. gjort att detta inte blivit av -  tills nu! För ett par veckor sedan så fanns det ingenting att skylla på längre; vädret var tiptopp och både jag och Lucas var fulla av energi och laddade för ett litet äventyr. Vi tog bilen ut till Bokskogens golfklubb. Därifrån promenerade vi på en stig in genom skogen. Skogen var sådär härligt grön, fåglarna kvittrade och solstrålarna letade sig igenom de mäktiga trädkronorna!

Jag visst vart jag ville! Jag hade sett att bara ett stenkast in i skogen ifrån 16:e's green (gamla banan) så finns det en glänta som ser helt magisk ut. Jag hade kollat upp på kartan att man kunde ta sig dit på en antal stigar genom skogen. Det var inte speciellt långt dit, bara någon km, men det passade rätt bra som premiärtur. Lucas var rätt tyst till en början; man märkte att det var många nya intryck för honom. Vi lyssnade på fåglarna som kvittade, tittade efter haren som sprang iväg och tittade på hackspetten som gick loss på ett dött träd.

Väl framme i gläntan blev vi inte besvikna. Kändes som ett stort rum på ett slott. Bilderna gör det inte riktigt rättvisa, det måste upplevas! Vi satte oss på en stubbe och tog fram lite fika och bara njöt - jag av omgivningen och Lucas kanske mest av kanelsnäckorna. :-) Sittandes på stubben finns vi se det lilla livet i skogen också, såsom skalbaggar, en tusenfoting, massa myror och till och med en liten mus.

På vägen tillbaka ville jag dels inte gå samma väg utan även gå i skogen på riktigt, utanför alla stigar. Så vi satte full fart rakt tillbaka mot bilen, genom både löv och barrskog. Utmed 18:e hålet hittade vi skogens vita guld - golfbollar! :-P

På vägen hem somnade Lucas, antagligen trött av all frisk luft han fått! Detta måste vi göra igen!

Lucas går!!!

Jepp, det är sant! Lucas har äntligen släppt tryggheten i mammas och pappas händer (och på slutet endast fingrar) och kan nu gå på egen hand! Som ni kanske vet har ju Lucas kunnat gå länge nu, men han har alltid behövt hålla i mammas eller pappas hand. I början var det ju kul att han "kunde" gå men de sista månaderna har det blivit lite irriterande för oss att vi hela tiden måste vara med. Så fort man släppt honom så har han direkt satt sig ner och börjat gråta. De sista månaden har vi dock kunnat få honom att gå upp till ett par meter mellan oss. Han har dock oftast ramlat in i oss den sista metern. Men man har märkt att han blivit säkrare och säkrare.

Och så kom vi då till i torsdags, den 29:e maj. Jag och Lucas var på stadsbiblioteket i Malmö. Lucas gillar att krypa runt bland böckerna, och heja på de andra barnen på bibliotekets fina barnavdelning. Som vanligt vill han springa/gå runt också, och jag får snällt följa efter och hålla honom i handen. Den sista månaden har det räckt för honom att hålla i en finger, men han har hållit så hårt att denna fingern oftast blivit blå. Men denna dagen så släppte han plötsligt min finger och gick iväg på egen hand. Jag blev nästan chockad och kunde knappt tro mina ögon. Vi räknade ju att det skulle hända snart men jag blev ändå helt överraskad!

Först gick han ca 4 m innan han lugnt och fint satte sig ner på den mjuka mattan. Direkt vände han sig mot mig och log! Man såg på honom att detta hade han väntat på! Vilket härligt ögonblick det var! Efter ytterligare en 4-metare så slog han till med en 6-meters-promenad, från ingenstans släppte han en stol och gick ut från barnavdelningen ut på ett stengolv. Jag fick hjärtat i halsgropen och spurtade efter honom men jag hann inte fram innan han … satte sig så fint på egen hand på golvet. Detta är kanske det mest överraskande, att han inte rasar med huvudet ner i golvet utan att han sätter sig ner på ett väldigt kontrollerat sätt!

I helgen som gick hälsade vi på i Vänersborg, och där tränade Lucas sina färdigheter ytterligare framför hurrande farmor IngBritt, farfar Jan, farbror Daniel och mina kusiner Annica och Christina (som var på besök). Man såg hur glad han var för att äntligen kunna ta sig fram på ett annat sätt än att krypa. Han kan fortfarande inte ställa sig upp direkt från sittande läge på golvet (utan att hålla sig i något annat), men under helgen blev han både modigare och mer stabil i kroppen. Den längsta promenaden var nog ca 20 m. I början av veckan har han knappt velat gå alls, men idag var vi tillbaka på biblioteket och den mjuka mattan där verkar inspirera honom. Han gick riktigt bra, han gjorde svängar och vände även helt och hållet. En gång gick/sprang han genom hela barnavdelningen - en sträcka på säkert 30 m. Känns fortfarande helt otroligt för mig! Jag har mött många andra föräldrar som sagt "när han börjar gå så kommer det att bli betydligt jobbigare (då man får springa efter dem hela tiden). Hittills har jag inte upplevt detta som ett problem, men det kommer säkert han börjar gå mer frekvent.

Vi har skaffat pool! Och sandlåda …

Som jag nämnde i det förra inlägget så har vi ju byggt om vår altantrappa. I samband med det så monterade vi ner den gamla trappan, och en dag i förra veckan bestämde jag mig för att köra virket från den gamla trappan till tippen. Men så kom jag på att vi skulle kunna använda det för att bygga en liten sandlåda till Lucas. Jag och Tina hade redan tidigare pratat om att köpa en större förvaringsbox på IKEA och fylla den med sand, så att Lucas skulle kunna leka lite med hink och spade i vår trädgård också. Virket från den gamla trappan skulle jag ju kunna använda för att bygga en ram runt förvaringsboxen, så att det blir lite stabilare och så att man även kan sitta på kanten. Jag kom även på (listigt nog, om jag får säga det själv) att vi skulle kunna ta en likadan förvaringsbox och använda den som pool. Lucas älskar ju att bada och nu när sommarvärmen kommit så är det ju perfekt att få svalka sig lite i. Därmed skulle ramen kunna användas både till sandlådan och till poolen! 

Sagt och gjort så började jag att mäta, såga och skruva direkt när Lucas hade somnat in i sin förmiddagslur en dag i förra veckan. Målet var att hinna klart innan Lucas vaknade (han sover ca tre timmar mitt på dagen en normal dag). Det flöt på riktigt bra, och när han vaknade så hade jag bara ett par brädor kvar att dra fast. Efter lunchen tänkte jag snabbt slutföra ramen innan vi kunde gå ut och leka. Lucas hade dock andra planer och ville allra helst (som vanligt) gå ut och vattna blommorna direkt. Detta ledde till att effektiviteten sjönk drastiskt och det tog nästan två timmar att sätta fast de två sista brädorna. Lucas kunde inte förstå varför jag skulle såga och skruva när jag kunde leka med honom istället. Jag antar att han är rätt trött på detta efter det stora trapprojektet … Jag hoppas att Lucas kan förlåta mig för krokodiltårarna som kom, när han inser vad han fått för besväret.

När Tina kom hem från jobbet den kvällen invigde vi poolen då det hade varit en riktigt varm dag. Lucas älskade det, och verkade inte kunna få nog! Han plaskade och hurrade så det stod härligt till, och vi ett tillfälle hade han hela tre stycken vattenkannor i den lilla poolen samtidigt. Men så helt plötsligt så var han nöjd och ville komma upp ur vattnet illa kvickt. Han hann knappt få på sig sin lilla morgonbadrock innan han greppade en vattenkanna och drog iväg med mamma ut i trädgården. Några minuter senare var han nöjd med det också, och ville då tillbaks ner i poolen. Snabba ryck var det! Hur som helst verkade han helnöjd med att ha en egen pool! Den kommer användas flitigt i sommar, om vädret håller i sig!

Nästa dag åkte jag och Lucas till Malmö Grusterminal och köpte lite sand till sandlådan. När mamma kom hem så bytte vi ut poolboxen mot sandlådeboxen, och Lucas hoppade i direkt med hink och spade. Roligast var att kasta ut sanden på gräsmattan, till pappas stora förtret. Tur att sandlådan är så liten … ;-) 

Lagom mycket jobb var det i alla fall att sätta ihop ramen, för två stycken väldigt användbara leksaker till El Principe!