Men det var inte bara fallrisken som var orsaken till att vi ville fixa till trappan. Vi ville även få till fler sittplatser på vår altan. Framför allt på helgdagsmorgnarna så saknade vi en bra plats att sitta och äta vår frukost i morgonsolen, eftersom vårt bord är i skugga under morgnarna. Vårt ursprungliga tanke var att förlänga trappan "i sidled" hela vägen ut till källartrappans staket (se ovan). Det skulle lösa problemet med sittplatserna, men då skulle det istället finnas en risk att Lucas ramlade ner i källartrappan (hemska tanke). Så därför skulle man även behöva ett extra staket ner mot källartrappan. Vi berättade om dessa planerna för farfar Jan, som då kom med den för oss briljanta idén att förlänga trappan/sittytan hela vägen längs med källartrappans staket också, så att det skulle bilda en L-form, och resultera i en liten bastu-känsla på hela konstruktionen. Vi tände direkt på förslaget och började så smått fundera på vilken utformning och vilka mått vi villa ha på konstruktionen. Vi lyckades även övertala Jan och IngBritt att komma ner för att hjälpa till med att bygga (om) trappan. Helgen i samband med 1:a maj var det så dags att påbörja (och förhoppningsvis slutföra) detta projektet. Jan och IngBritt kom ner på onsdagskvällen, och på torsdag morgon bar det av (efter lite (eller ja, ganska utförliga) beräkningar av virkesåtgång) till Bauhaus där ca 150 m trallvirke och "tusentals" skruvar inhandlades. Solen sken och vi ställde upp ett arbetsbord på trädäcket. Kap- och geringsåg fick vi låna av svåger Joakim.
Min och Tinas plan var att bygga konstruktionen i fyra stycken boxar (två stora och två små) samt två mindre "trappboxar" som skulle utgöra var sitt trappsteg. De två stora boxarna skulle placeras utmed huset och utmed källartrappans staket. De små boxarna skulle placeras utanför/nedanför de stora boxarna. De två trappboxarna skulle slutligen placeras så att konstruktionen skulle få formen av en trappa från altandörren ner till altanen. Kanske svårt för er att föreställa er så här enbart baserat på denna beskrivningen, men för oss såg vår ritning klockren ut. Det enda som kanske oroade lite var att trappstegen skulle bli något höga. Som tur var fick denna lösningen godkänt av byggingenjör Jan (som dock reserverade sig mot de relativt höga trappstegen), och vi skred till verket!
Tyvärr gick det mesta av torsdagen åt till att köpa och frakta hem virke (på hyrt släp). Vi hann iaf med att få upp delar av den bärande konstruktionen till den stora boxen utmed huset (saknar tyvärr bilder på detta). Fredagen ägnades åt att få upp den bärande konstruktionen till den stora boxen utmed källartrappans staket. Detta var dock ett tidsödande arbete eftersom att det visade sig att det i princip inte fanns en enda rät vinkel på varken hus, trädäck eller källartrappa. Vi hittade den kompromiss som ändå kändes bäst och såg till att de båda boxarna var tillräckligt stabila med extra snedslag. Under fredagen fick jag även köra fler rundor för att köpa virke, eftersom alla dimensioner som vi behövde inte fanns på Bauhaus. Extra breda brädor för trappboxarna inhandlades på Beijer och staketreglar och extra verktyg inhandlades på Byggmax. På lördagen började vi med att klä ovansidan på den ena boxen, och äntligen började man kunna skönja något som man skulle kunna sitta på:
När Tina och Lucas kom tillbaka från babysimmet så njöt vi av en välförtjänt byggarlunch i trädgården - grillkorv och potatismos!
På eftermiddagen så satte vi upp de bärande reglarna för det nya staketet mot källartrappan. Och på söndag förmiddag så klädde vi så ovansidan av den andra stora boxen.
Innan det var dags för lunch så hjälpte så tillverkade vi en jigg (en slags mall) för de ramar som skulle utgöra den bärande konstruktionen till de små boxarna. Jan kom på att med hjälp av en sådan så skulle det vara mycket enklare att få till samma mot på alla dessa ramarna, vilket i sin tur skulle säkerställa att de små boxarna skulle bli raka, jämna och stabila - något som vi hade kämpat med (utan jigg) för de stora boxarna. Jiggen skulle även möjliggöra att det skulle vara betydligt enklare för mig att tillverka dessa ramarna själv, eftersom det var dags för Jan och IngBritt att åka hem igen efter lunchen. På eftermiddagen så fortsatte jag med att klä framsidorna på de stora boxarna, och på kvällen tvingades vi att konstatera att vi inte ens var nära att vara klara med bygget. Som vanligt hade vi/jag varit lite väl optimistiska i tidsåtgången för detta projektet. Eller som Jan uttryckte det redan på fredagen: "Ni försöker genomföra ett 7-dagars-projekt på dryga 3 dagar". Det var dömt att misslyckas redan från början. Note to self, Jacob: Att bygga en relativt avancerad träkonstruktion tar lång tid, speciellt för dig som är så noggrann! Så här långt hade vi iaf kommit på söndagskvällen:
Lucas följde hela tiden arbetet på avstånd och undrade säkert vad vi höll på med. Mest spännande verkade dock ändå skruvdragaren vara, som lät "brum, brum".
Det kommande veckan kunde jag bara lägga ett fåtal timmar på trapprojektet; någon timme under Lucas förmiddagslur och någon timme under kvällen. Jag började tillverka ramarna för den bärande konstruktionen till den ena lilla boxen, monterade upp dessa och klädde både ovansida och framsida på denna boxen. Mer än så hann jag tyvärr inte med. Så på fredagen så såg det ut så här:
Lördagen hade vi bestämt skulle få vara byggfri. Mormor Cecilia var på besök och det stod både babysim och moster May-lis traditionsenliga besök i Bokskogen på schemat. Tyvärr gjorde babysimmet att vi inte hann med den härliga promenaden i Bokskogen, men vi hann iaf till den trevliga lunchen på golfklubben!
På söndagen hade dock Cecilia lovat oss att ta hand om Lucas så att jag och Tina kunde göra ett ryck i trapprojektet. Vissa saker gick bara inte att göra ensam, och dessutom är det både roliga och snabbare när man är två! Vi gjorde tillverkade den sista lilla boxen samt smällde upp det nya staketet, vilket gav följande delresultat:
Nu kunde man verkligen börja få en känsla för hur slutresultatet skulle bli. Det var dock en hel del kvar, och nu började det tyvärr att bli lite tråkigt. Vi ville bara ha det färdigt, men fortfarande skulle de två sista trappboxarna/stegen tillverkas, de små boxarnas sidor skulle täckas, de stora boxarna skulle få täcksidor som skulle kunna öppnas som dörrar, och slutligen så skulle baksidan av den stora boxen mot källartrappan kläs. På ett sätt kändes det som att vi var nära, men samtidigt visste vi att det var många timmar kvar ...
Under den nästkommande veckan så betades den ovanstående listan av i sakta mak. Många sena kvällar blev det! Hoppas att grannarna stod ut med att vi sågade och skruvade fram till kl 22 nästan varje kväll! På helgen drog vi så dit de sista skruvarna. Om ni orkat läsa ändå hit måste ni ju vara galet nyfikna på hur det blev, eller!? :-) Här är alltså slutresultatet av vårt trapprojekt:
På söndagen åkte vi så till IKEA för att inhandla lite dynor och kuddar som skulle kunna piffa upp "bastutrappan" lite. Med dessa blev det ju ännu finare och framför allt skönare:
Vi är oerhört nöjda med slutresultatet, och vi känner redan nu att här kommer vi att sitta mycket i sommar. Det känns så mycket mer naturligt och avslappnat att sätta sig här än vid bordet. Vi kommer givetvis fortsätta att använda bordet som matbord, men när man bara vill sätta sig ner och vila, dricka en kopp kaffe eller ta en öl, läsa en tidning, bara vila och njuta av solen, etc. etc. så kommer vi garanterat att sätta oss här istället. Det blir också en mer naturlig yta att hänga med Lucas på - han kan sitta/ligga nära oss och han har redan lärt sig att klättra både ner från och upp på boxarna. Om några år har virket grånat något och då kommer det att smälta in bättre med däcket.
Jag vill tacka dig, Tina, för att du har haft tålamod med att jag velat göra många saker i detta projektet på "mitt sätt". Jag vet att du bitit dig i läppen några gånger när du känt att vi inte kommit framåt tillräckligt snabbt, men det har varit viktigt för mig att vi byggt något ordentligt som vi kan vara stolta över, och då har det tyvärr krävts lite extra tid för att få till den där sista touchen och kvaliteten.
Slutligen så vill vi båda ge ett stort tack till Cecilia och IngBritt för passning av Lucas, och framför allt till Jan för all hjälp med byggandet och den ursprungliga idén till konstruktionen! Vi ser fram emot när ni kan få sjunka ner på en skön dyna här en tidig morgon eller sen kväll och bara njuta, så som vi gör nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar