Efter att ha tittat runt en hel del under förra vintern slog vi så till slut till på en Brio Go-barnvagn. Dyr var den, men det kändes ändå som att det var den vagnen som passade oss bäst. Och vi är väldigt nöjda med den! Liten och smidig; passar precis i vårt bagage. Enkel att köra, även med en hand. Enda negativa skulle vara att det är en utpräglad city-vagn så när underlaget blir lite tuffare så får man köra den på bakhjulen. Men det är helt ok!
Även Lucas verkar trivas med sin vagn! Han sover i alla fall väldigt gott i den! Han tycker också att det är bra att man kan vända sittdelen både framåt och bakåt - ibland kan han titta bak på mamma och pappa, och ibland kan han titta framåt på allt spännande som vi passerar. Men så ibland så är vagnen inte alls populär. Ett par gånger har han försökt klättra ur vagnen på egen hand. Jag säger "Nej, Lucas" men då skrattar han bara och tror att det är en lek. Varje gång har det slutat med att han har fastnat halvvägs ur vagnen och börjar skrika på pappa att jag ska hjälpa honom loss. Rädd är han i alla fall inte...
Desto oftare händer det att han först vänder sig om i vagnen och sedan ställer sig upp i vagnen. Han håller sig i framkanten på vagnen, oftast med båda händerna men ibland blir han lite väl övermodig och försöker med bara en hand. Jag har försökt att få honom att inte ställa sig upp men han tycker att det är sååååå roligt, och jag antar att det även är väldigt spännande att få titta fram över kanten på allt som sker runt omkring. Ibland låter jag honom få stå upp en bit när vi går, men då måste jag givetvis hålla i honom, och då det blir svårt att gå någon längre sträcka.
De sista veckorna har han även lagt till sig med ännu en ovana. När han står upp i vagnen så börjar han även att hoppa upp och ner, samtidigt som han flinar och skrattar. Ibland hoppar han så hårt att jag tror att vagnen ska gå sönder. Då ber jag honom vänligt men bestämt att sätta sig ner igen. Ibland funkar det men oftast blir han bara mer uppspelt av det, vilket gör att jag måste ta i med hårdhandskarna och trycka ner honom i vagnen. Oftast får jag även spänna fast honom i vagnen för att få honom att sitta lugnt och stilla i vagnen. Tyvärr förstår han inte alltid ett bestämt nej, eller snarare sagt han har nog börjat testa våra gränser. En ny fas, antar jag... Söt är han hur som helst! Och allt som oftast väldigt snäll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar