Kejsarsnittdags

Så var det då dags! Vår son skulle förlösas med kejsarsnitt, den 27:e mars 2013. Vi var planerade som par nummer två i kejsarsnittskön för dagen, och vi behövde inte komma in till förlossningen förrän kl 10. Väl där fick vi göra oss hemmastadda i vårt rum på BB.


Tina, glad och avslappnad i väntan på kejsarsnittet.

Givetvis blev allt försenat ett tag, så det var inte förrän strax före kl 14 som barnmorskorna hämtade oss och rullade upp Tina (med mig hack i häl med den tomma barnkorgen) till operationssalen på förlossningen. Det var ca 12 personer på plats i op-salen, och alla gjorde allt för att vi skulle känna oss lugna och bekväma med det som skulle hända. Efter att all bedövning sats och alla var på plats så startade så själva operationen. Jag satt alldeles bredvid Tina, vid hennes vänstra axel. Vi småpratade lite tillsammans med narkosläkaren, och efter ett fåtal minuter så hördes plötsligt ett skrik. Ett högt och kraftigt skrik! Jag och Tina tittade på varandra och tårarna började rinna direkt. Allt gick så snabbt och känslorna bara rann över en. Vips så hade de torkat rent honom och höll fram honom framför mig och Tina. Shit vilken känsla! Man blev helt knäsvag ... I alla fall jag - Tina var ju bedövad från bröstet och neråt ... Efter en kort stund på Tinas bröst så fick jag följa med honom och en barnmorska in i ett närliggande rum, där de fortsatte att torka av honom och där jag fick "trimma" hans navelsträng. Jag hade varit lite nervös inför detta och jag visste inte hur jag skulle reagera, men det kändes och gick väldigt bra. Tina fick följa allting på en monitor - hajteck värre! Därefter gjorde vi den obligatoriska invägningen (3780 g) och längdmätningen (51 cm). Efter några snabba friskhetskontroller så fick jag bära in honom till Tina igen! Man försökte få honom att hitta hennes bröst, men det var svårt då han knappt fick plats på den lilla ytan av hennes bröst som inte var tänkt av operationsskynken. Efter att han fått lära känna sin mamma lite bättre i ca 10-15 minuter så lämnade jag, lillis och en barnmorska operationssalen och gick ner till vårt rum på BB igen. Tina opererades klart i ytterligare ca 15 minuter innan hon fick ligga på uppvaket några timmar. Under de timmarna fick jag lite efterlängtad egentid med min nyfödda son. Vi satt och mös, och tittade undersökande på varandra. Han var så lugn och snäll; säkert lite tagen och trött efter operationen och alla nya intryck.

        

Till slut somnade han i min famn ... Gud vilken härlig känsla! Ca 3 timmar efter operationen så rullades så Tina in i vårt rum på BB igen. Lite omtöcknad och trött men ändå lycklig. Hon hade ju längtat efter lillis och fick honom direkt på sitt bröst!


Tina får äntligen mysa med lillis på sitt bröst

Operationen hade gått bra och både Tina och barnet mådde bra! Vilken härlig dag!