Glad tomtenisse

Igår vakande Lucas tidigt (före kl 6), så jag och Lucas smög ner så att Tina fick sova lite längre efter sin julfest i fredags kväll. Det var lite kallt så jag tänkte det kunde vara skönt med en mössa också, och tomtemössan var den som låg närmast. Han var så söt att jag var tvungen att ta några kort på honom! Det syns inte att fotografen är riktigt trött, men Lucas är ju lika glad för det ... Som ni ser är fjärrkontrollen en favorit! Ganska snart kommer han att förstå hur man sätter på TV också! :-)

Lucia!

Lucas har ju en tendens att vakna tidigt. Igår var hans klocka ställd på 05.15.... Då hängde jag med på hans förmiddagslur kl åtta, mkt skönt! Då tänkte jag att om han sover liiite längre så kan vi kanske hänga med på Noahs Lucia firande på hans dagis idag. Det skulle börja kl åtta så om Lucas kunde sova t 6 så skulle vi ju hinna m frukost i godan ro.

Guess what... Han vaknade 7.15!!!! Jaha... Som det ständigt blir, när han avviker från det jag tror är rutiner, är att jag ställer mig mängder av frågor om vad vårt nästa steg blir. Ska vi åka ändå? Är han hungrig? Hittar vi parkering? O massor fler... Svaren på frågorna resulterade i att jag packade in Lucas i tomtedräkt o babyskydd, slängde ihop lite gröt i en gammal barnmatsburk o körde iväg! Så mysigt att komma o se dom där små söta som sjöng så fint! Många fina sånger o världens finaste stjärngosse.
Lucas tyckte det var så spännande o smaskade glatt i sig gröten innan Luciatåget började. Väl hemma sen fick han lite leverpastej-macka o sen somnade han gott i vagnen!

Grattis på 8 månaders dagen!!

Ja, idag fyller lill-prinsen 8 månader(glömde trycka "publish" i onsdags)! Och igår var vi o vägde o mätte, 8980 gram o 72,8 cm lång!! Det går stadigt uppåt, i alla fall på längden. Vikten har av naturliga skäl stannat av lite, han rör sig ju lite mer nu så lite av energin försvinner.
Han kryper dock inte än, utan gör gärna sälen på mage. Man märker att han är frustrerad över att han inte kommer framåt, men då löser han nästan det genom att rulla fram, dvs från mage till rygg, till mage, till rygg och helt plötsligt är han vid en vägg av något slag.
Han äter betydligt mer mat nu, en rejäl portion gröt på morgonen, en hel burk barnmat till lunch, lite frukt o yoghurt till mellanmål o sen en rejäl middag. Jag försöker amma honom någon gång per dag, men han är mindre o mindre intresserad av det.
Idag har han fått testa o äta macka själv, små, små bitar av macka med smör la jag framför honom på bordet o då hade han o göra ett tag. Inte helt lätt att pricka rätt med dom små fingrarna o sen träffa munnen med de små bitarna, men några fick han i sig, o några hamnade på golvet.

Japp, allt ska ner på golvet nu, ALLA leksaker HELA tiden. Så jag plockar upp o plockar upp, men det är så kul o se hur han följer med alla saker ner på golvet. Väl nere på golvet är det världens roligaste om jag leker "tittut" runt hans stol, han skrattar så han kiknar nästan.

Den senaste tiden har Lucas blivit extremt mammig... vi har läst lite o pratat med vår barnsköterska o det är tydligen vanligt vid 8 månader ungefär; separationsfasen. De lär sig helt plötsligt att mamma o pappa kan försvinna o det är ju hemskt... Värst är det när jag är i samma rum o han är med Jacob ibland, han blir helt galen om jag inte är inom 1 meter!! Så då får jag bara gå därifrån, men då kan han komma in i en sådan loop att han inte fattar att jag kommer tillbaka, så han skriker som en stucken gris. Helt tokig!!
En annan väldigt "intressant" vana han har fått är att han måste ta i våra öron hela tiden, o då menar jag ta o hålla o klämma. Som ett nytt örhänge.... Helt tokig är han med det.

Vi har även premiär-gungat!! En ny overall som jag fyndat på Tradera gjorde saken biff o vi gick ut i lekparken o gungade!! Lite kallt var det allt, men en liten kille tyckte det var väldigt roligt!!

Nu vaknade han från sin förmiddagslur... alldeles för tidigt... hur kommer denna dag att sluta!!??

Äntligen hemma!

Ja.. eller något i den stilen.
Vi har gjort det riktigt fint i Lucas rum. Inte helt färdiga än, ska upp lite hyllor o så också men annars är det rätt bra fixat.

Vi köpte en fin retro-byrå på Blocket o så målade jag den röd! Riktigt fin blev den. Sen hittade jag det fina tyget på väggen på Åhlens o så fick det bli lite som en gobeläng (oj, konstigt ord). Den lilla vita hyllan som ser ut som ett hus ska vi nog försöka få upp på väggen ovanför byrån, så där är som sagt lite mer pill kvar.

Skötbordet fick vi flytta så det blev en fin hörna för stolen där vi kan sitta på natten eller kvällen o ta det lite lugnt. 

På väggen vid Lucas säng hamnade den fina tavlan som vi gjorde på Lucas namnkalas. Alla som var med fick ett nummer och målade dit en bokstav i hans namn. Riktigt kul att ha på väggen, och med alla färger så är Lucas själv väldigt fascinerad av den. 

Känns kul o ha det fint där inne nu, så ska vi bara upp med lite hyllor så småningom där vi kan ha grejer "utom räckhåll" när han blir så stor. 

Tror han trivs ändå... trots att han inte alltid sover där hela natten ännu. Men vi är på god väg! 

Lättar mitt hjärta....

Älskade Lucas

På den dagen då vi firade dig och dina fina namn, det vi valde o kalla ditt Namn-kalas, hade vi hela tjocka släkten här. Det var väldigt mysigt att alla var här. När vi förklarade för alla att vi tillsammans skulle göra din namntavla sa jag att det var lite svårt för mig att prata om din plats i mitt hjärta. Det skulle bli allt för många tårar och stakande ord.

Ändå känner jag att vill lätta mitt hjärta för dig min älskade prins.

Du har kommit in i mitt liv med dunder o brak. Som jag har längtat, väntat o undrat vilken liten krabat du skulle vara. Inte kunde jag väl ana att du skulle ta mig så med storm, du lilla perfekta gosse. Min gosse, ja, du är min gosse ända in i själen.

Jag tror det har varit lite svårt för mig att förstå att du är här, och att du är du. Det kan ha att göra med att det först nu känns som jag lärt känna dig på riktigt. Det är först nu som jag får ditt erkännande genom ditt stora o fina leende när jag kommer in i rummet, det är först nu som du sträcker dina små armar efter mig när du vill visa din kärlek, det är först nu som du skrattar hejdlöst åt mig när jag gör en tokig min, det är först nu som du ibland bara kan komma till ro genom att ligga två millimeter från mitt ansikte och ha din mjuka lilla hand på min kind, det är först nu som jag ibland gråter av trötthet då du envist inte vill somna om kl halv fem på morgonen. Varje dag, när jag får chans att lära känna dig ännu mer, är lycka!

I sju månader har du funnits vid min sida mer eller mindre konstant. Nu är du sju månader gammal och vilket litet energi-knippe du är! Du sover numer gott i ditt eget rum, i alla fall fram till fem-hugget då du tycker det är rätt gott att komma med in till vår säng o ligga nära, nära för o sova lite till. På morgonen älskar du din morgongröt med våra trädgårsäpplen nerkokta till mos. Sen är det inte så dumt att sitta o leka med vispen eller någon sko medans jag äter min frukost. Jag älskar den stunden då du är pigg o glad och vi skrattar mycket, en o annan dans får vi till då radion alltid håller oss sällskap. När du varit vaken nästan 2 timmar så börjar du gnälla lite gällt o gnugga dig i ögonen. Då är det hög tid att sätta dig i vagnen och prata lite lugnt med dig innan du tar nappen och lutar dig tillbaka. Några varv med vagnen i vardagsrummet så sover du så gott så gott.

Du gillar att åka din vagn på dagen, men sitter du där för länge är det inte alls fel att hänga lite i baby-björnen o kolla lite på vad världen kan erbjuda. Numer äter du gärna lite riktig mat till lunch, men sover du hårt är det inte alls fel att amma lite direkt när du har vaknat. Att bara vara hemma med mig en hel dag är inte så värst spännande. Det roligaste är ju att komma ut och träffa folk. Bara jag går ut så kommer du snabbast o bäst till ro i vagnen om jag pratar med någon som är med som sällskap eller någon som är i telefonen.

På senaste tiden har du faktiskt gillat o hänga med mig på träning. Både till gymmet o ut med springvagnen. När du ser på mig som hoppar upp o ner i burpees så ser du väldigt uppmärksam o road ut, mycket bättre än tecknat på TV!! Det där med att hoppa är ju lite din grej. En stund i hoppgungan på eftermiddagen gör din dag och vi skrattar alla hejdlöst åt din entusiasm och energi.

På eftermiddagen kan du bli väldigt trött men ändå envis på det där med att vila middag. De senaste veckorna har vi lagt oss i soffan tillsammans o du kommer till slut till ro efter att ha gnuggat ögonen lite och dragit mig lite i håret eller örat. Ja, jag får också en o annan blöt puss, eller en klapp av din lilla hand. Vi kan båda knoppa in rätt hårt, eller så ligger jag bara där och lyssnar på dina små andetag som blir djupare o ljudligare för varje minut. Det är en väldigt fin stund vi har tillsammans… världens mysigaste!!

När din pappa kommer hem skiner hela ditt ansikte upp och dina små ben bara spritter. Lite mat och lek hinner vi med på kvällen innan du blir rätt trött efter en lång dag med nya intryck. Runt halv åtta är pyamasen på och du börjar åter igen gnugga dig lite i ögonen. Vi försöker läsa/titta igenom en bok innan det är dags för nattning. Med nappen i drar du helst fingrarna över sidorna i boken. Utan napp är bokpärmen väldigt god att suga lite på….

Du somnar ofta i min eller i din pappas famn innan vi tippar ner dig i din säng. Där lägger du dig snabbt till ro på sidan med den lilla handen på huvudet. När nappen åker ut vet man att du har somnat ordentligt. Det kan vara att vi får komma tillbaka till ditt rum o hjälpa dig hitta nappen igen någon gång under kvällen, men till slut klarar du att sova utan den. Vissa nätter sköter du dig och vaknar “bara” två gånger, men ibland är du orolig och jag får springa som en vettvilling till ditt rum. Hur trött jag än må vara så älskar jag att vakna vid din sida, till ditt jollrande och ljudet av att dina små ben sparkar ner i madrassen.

Fina Lucas, du är mitt allt!

7 månader

Javisst, idag fyller Lucas 7 månader! Tack alla ni som var med och gjorde Lucas 6-månader/namnsdag till en sån fin dag!

Och när man är 7 månader så kan man ju så klart gunga! Och det är kul också! :-)

Denna gången ska jag inte skriva att Lucas är glad och frisk - det kan tydligen straffa sig... Utslagen är kvar men de verkar inte störa honom (längre). För övrigt verkar han "vara tillbaka"... 

Högupplöst version (20 MB) av videon finns här (dock "liggande").

Barnakuten o vårdcentral, allt på en o samma gång!!

Ja, lite ironiskt att Jacob precis lagt upp ett inlägg om hur glad Lucas är och att han "bara" åkt på en segdragen förkylning. Samma eftermiddag, i söndags så började han skrika för fulla muggar... Mitt när han sov kunde han vakna o vrida sig av något som gjorde ont och bara skrika. Han kunde inte sova mer än någon halvtimme åt gången och sen var det igång igen. Inte alls glad.
Dessutom gick antalet bajsblöjor (sorry för ingående detaljer...) från "normala" ca 4 innan innan kl 14 till bara 2 innan kl fyra. Det är ju det där med att när "vanliga" rutiner inte fungerar eller följs så blir man ju uppmärksam.
I alla fall, på kvällen fick vi honom att somna till slut. Han var ju så trött så ögonen gick i kors till slut. Han grät ju en del av trötthet också. Men en halvtimme in i spännande "Bron" så skrek han igen och för fulla muggar. Han var helt otröstlig.
Så då tog vi ner honom i vardagsrummet igen och försökte få honom att sluta skrika, men inget hjälpte. Han blev väldigt varm, nästan som feber, så kläderna åkte av men han bara fortsatte att skrika.
Till slut ringde vi 1177 och fick ju såklart vänta i söndags-kvälls-kö; 49 minuter!! Under tiden som Jacob satt i kö somnade faktiskt Lucas av ren utmattning på mitt bröst. En liten ynklig trött liten kille... Ens mammahjärta går ju nästan sönder.

När Jacob väl kom fram till sjukvårdsupplysningen o berättade om hans skrik-utbrott o hur han mellan varven verkade helt okej och sen helt plötsligt skrek igen så sa dom att det kunde vara invagination, eller tarmvred. På små barn så kan tarmen vika över sig och bilda ett veck, o då har maten svårt att ta sig igenom. De tyckte att vi skulle åka in till akuten direkt. Så det var bara o baxa ner den lille trötte i en overall o sen i babyskyddet. Då var han rätt lugn o köpte att åka bil halv tolv på kvällen.
Väl inne på akuten kunde vi komma in till ett rum direkt och en läkare kom ganska snabbt. Hittills hade Lucas varit rätt lugn, men så fort läkaren började titta på honom i undersöka så började han skrika oregerligt... Läkaren kollade öronen för att utesluta öroninflammation o kände på magen o annat som kunde orsaka smärtan.
Till slut tyckte han att vi skulle röntga magen. Så vi blev ivägskickade till en ödslig röntgen-avdelning. Efter 15 min fick vi komma in, eller i alla fall jag. Endast en fick följa med Lucas in. Jag fick en röntgen-väst och fick klä av Lucas alla kläder. Behöver jag säga nåt om att han var rätt missnöjd?? Naken på en brits kl 1 på natten, där två personer håller fast den lilla kroppen så att de kunde röntga magen.... hm... det där mammahjärtat fick sig en rejäl utmaning igen.

Efter att några bilder hade tagits var det svårt att få honom att lugna ner sig igen. Läkaren som skulle titta på bilderna behövde lite tid på sig så vi gick ut till Jacob igen. Väl där ute så blev den lille så trött så han somnade i mitt knä. Efter 20 min kom läkaren ut o sa att det faktiskt var rätt svårt att se på bilderna om det var ett veck eller inte. Det var mycket gas i tarmen så det var lite klurigt. Hon hade fått kalla in bakjouren. Och den läkaren var ju inte i huset så det skulle ta ett tag innan hon kom. Okej... dags för oss att samla lite energi. Jacob gick o la på mer pengar på bilen o för att hitta en automat med ngt ätbart. Jag agerade kudde o täcke till vår son. Han sov nu gott... skönt.
Efter ca 40 minuter, två knäcke-mackor från automaten, ett kexchoklad o lite vatten kom läkaren ut o sa att den andre läkaren också var osäker. Så de ville gärna göra en röntgen till med kontrastvätska i tarmen, för att säkerställa att tarmen var okej. De behövde bara förbereda lite.

02.15 fick jag gå in med en sovande bebis i ett annat röntgen-rum... Gissa igen hur lycklig han blev när han vaknade av att komma in i ett upplyst rum med massa folk o apparater?! Hej gallskrik!!
- "Du kan ta av honom alla kläder o lägga honom på britsen, o sen behöver du vara med o hålla honom HÅRT, så han inte rör sig alls".
- <gulp> "Okej, det blir ju härligt.."

Sagt i gjort. Den lille på britsen o gallskriket började. Jag koncentrerade mig på att försöka lugna honom med klapp på huvudet, lite sång i örat o allmän närhet. Men det var svårt att få honom att förstå att en slang upp i tarmen var för hans eget bästa. Slangen tejpades fast o jag höll om hans överkropp o huvud och en sköterska höll hårt i hans ben så han inte skulle sparka. Tufft minst sagt.

Kontrastvätskan var vit som grädde.... samtidigt som de körde in den i tarmen tog de röntgen-bilder av tarmen. Jag måste erkänna att jag hörde deras konversation i ett suddigt töcken. Jag fokuserade så hårt på att försöka få Lucas att lyssna på min röst o lugna ner honom... inte helt lätt uppgift.
Till slut hade de fått de bilder de ville ha o vätskan skulle tömmas ut. Med vätskan kom såklart en massa annat också, och på ngt sätt kändes det tydligt att Lucas blev lite lugnare. Han fick ju dessutom röra sig lite mer.
Tarmen tömdes ordentligt och han blev avtvättad o fick en ny blöja o pyamas på. Puh.... det var över. Läkarna sa tack o hej o jag glömde fråga vad de såg... Men jag tänkte att det får vi nog reda på när vi kommer tillbaka till barnakuten...

Väl ute hos Jacob, som suttit utanför o hört barnskriket eka i korridorerna, så blev Lucas lugnare. Vi var ju alla samlade igen, och inga konstiga främlingar som höll fast honom. Dessutom hade ju den där fisen på tvären försvunnit.
Tillbaka på barnakuten sa läkaren att de inte hade sett något veck på tarmen, om det var för att röntgen hade åtgärdat det eller för att där inte var någon från början var svårt att säga. Nu såg i alla fall tarmen bra ut, och det var ju tydligt på hur Lucas agerade att han mådde mycket bättre. Han till o med hoppade i mitt knä. Läkaren trodde nästan det var en annan bebis vi hade fått med oss från röntgen ;)

Klockan 3 på natten, syns framför allt på mamman... En glad bebis i alla fall!

03.30 var vi äntligen hemma igen... alla tre lite uppvarvade så när vi la oss i vår säng(ja... Lucas fick sova hos oss...) så tog det ett tag innan vi kom till ro. Sen sov Lucas till 09.45... mycket skönt!

Nu är han bättre, men dagen efter var han lite "bakis" och hade svårt att komma till ro för att sova. Övertrött helt enkelt....

Till på köpet fick han konstiga utslag på sina händer som kom på måndagen. Jacob var hemma från jobbet o framåt eftermiddagen ringde vi så 1177 igen som tyckte vi skulle ta oss till vårdcentralen för att kolla upp dem. Han hade haft några utslag runt munnen o i rumpan några dagar, men nu hade de spridit sig till händer o fötter. Det lät misstänkt likt så kallade höstblåsor som tydligen man får av ett virus. Mycket riktigt, efter en timme på nattmottagningen på vårdcentralen kunde läkaren konstatera att det var virus-utslag och vi fick kortison utskrivet... Puh... Hem igen o försöka sova.

Två rätt trötta killar på vårdcentralen

En trött Lucas var väldigt envis, och först igår tisdag lyckades vi få honom att somna på ett "normalt" vis.
Sen har jag o Lucas haft sjukdagar hemma... så denna vecka har vi varken varit på Babyrytmik eller Babysim... utan bara varit hemma o rättat oss efter Lucas trötthet. Rätt skönt faktiskt.

En glad grabb som börjar bli stor...

I fredags var vi på föräldragruppsträff på BVC. För omväxlings skull var jag (Jacob) också med. Denna gången handlade det nämligen om olycksfall, och det ville jag inte missa! Innan mötet vägde vi honom som vanligt, och nu har han kommit upp i hela 8.7 kg! Längden glömde vi mäta denna gången, men den känns proportionerlig mot vikten! :-)

På träffen fick vi lära oss hur man utför HLR (Hjärt-lung-räddning) på barn yngre och äldre än 1 år. Vi fick också information om allt som kan tänkas vara farligt (och vad man ska göra när det händer något) nu när han snart kommer att börja röra på sig lite mer. Än så länge kan Lucas sitta upp hjälpligt, men några tendenser till att börja krypa har vi inte sett ännu. Men det är nog bara en tidsfråga... En sak som kunde vara farligt var ju trappor, och då ska man ju sätta upp grindar. I vårt fall behöver vi ju även få upp ett räcke innan vi kan sätta upp en grind på ovanvåningen. Det blev plötsligt väldigt uppenbart att räcket nog behöver åka upp ett par pinnhål på priolistan! ;-) Snart så kryper han för fullt, och då måste ju bara räcket vara plats!

Hur som helst, Lucas växer och mår bra (förutom en segdragen förkylning), och än så länge har inga större olyckor inträffat... (knock-knock). Glad är han oftast också, och söt är han ju alltid (i våra ögon iaf)!

Springvagn!

På Lucas namnkalas för ett par veckor sedan så fick vi en springvagn! Den har vi nu tagit ut på en svängom. Den går riktigt bra och visst blir det lite skillnad mot att springa utan vagn, men det vänjer man sig nog snabbt vid. Vi har sprungit ett par gånger tillsammans men Tina har även varit ute med den ensam under dagarna. Perfekt för båda ändamålen! Vilken frihet!

Lucas verkar trivas i vagnen också, det är ju lite spännande att det går så fort (jämfört med vanliga vagnen). Och med de korta rundorna som vi tar (25-30 min) så verkar han inte bli riktigt uttråkad heller...

Vi har fått lite blodad tand av detta och det har medfört att vi äntligen kommit igång med styrketräningen också! Gött!

Sensommar

Ja, solen fortsätter att visa sig o ge oss riktigt fina sensommardagar. Lite kyligt i vinden o skuggan ibland bara så nu har höstjackan fått komma fram.

Igår var vi o så hej till nya Lill-kusinen, Chloe! Väldigt liten o söt. Tyvärr somnade Lucas precis innan vi kom in på sjukhuset så de två små sov sig igenom sin första dejt.

Annars så är Lucas nu ett riktigt litet plåster som sällan vill sitta själv så länge. En hel del mat slinker ner, men igår var det tydligt att avokado var godare än min potatis- och palsternackepure. Bra o veta... Ikväll testade vi en barnmatsburk m lasagne som var poppis.

Världens bästa grej, hopp-gunga!!

Smakportioner och sista "semester"-dagarna!

Nu då.. lite mer Lucas...
Först o främst, han har spräckt 8 kilos gränsen!! Vägde honom igår o då låg han på 8285 gram!! Stora killen!
Vi har börjat ge honom lite mat med olika framgångar. Det mesta går ner, men vissa saker med lite mer möda.

Grötmustasch!!

Vi har testat avocado, köbe-gröt, mangopuré, havregrynsgröt, risgröt, hallon, blåbär, morot, potatis o majspuré och potatis-palsternacke puré. Såklart är mangon väldigt populär.
Nu har han också förstått hur man gör, gapar och tar rejäla tuggor, smakar o sväljer. Så kul och se hans miner när han smakar.

Innan Jacob började jobba igen var det dags för den viktiga fotbollsmatchen för hösten; Liverpool vs Manchester United. Självklart ska ju denna ses tillsammans med Daniel! Så Daniel och Alexandra kom till oss på lördagen o åt lunch. Sen stannade Daniel till söndagen då det var match-dags.

Redan på lördagen var det fotboll på TV o grabbarna samlades i soffan!

Vi kunde ju inte bara jobba hemma... så när det var lite lagom fint väder tog vi oss till Bokskogen för en promenad o lite fika. En mycket mysig dag bland träden!

Pappan tog familjen ut på äventyr bortan skogsstigarna. Lucas hängde med (bokstavligt talat). 

Han blev till och med lite trött av allt det gröna...

Vi hann med en snabb fika i det gröna innan Lucas somnade som en stock i bilen hem!

En glad skit!

Näst sista dagen av Jacobs ledighet tog vi oss till Köpenhamn och strosade omkring. Vi började dagen i Torvhallarna vid Nörreport. En härlig saluhall med fina caféer och härliga matstånd. 

Sen promenerade vi runt lite i botaniska trädgården innan vi åt lunch på Peder Oxe. En klassisk lunch för min del, en riktig nostalgi-tripp då vi väldigt ofta åt lunch där när jag var liten, på den tiden man åkte båt över till Köpenhamn! 

Sen promenerade vi genom några gågator norr o söder om ströget och tittade i många fina barnbutiker. Till slut var det dags för kaffe för föräldrarna o lite mat för Lucas. 

Pigga o glada efter lite kaffe/mat!

Vid 18-hugget åkte vi hem och Lucas somnade ganska omgående efter många intryck av första utlands-vistelsen!

Hallon-mustasch!

Idag har vi haft fin-besök av Ina från Göteborg o Anna från "längre ner på gatan". Kul att se alla bebisarna spana in varandra och börja uppfatta varandra. Lucas tycker det är väldigt spännande med andra bebisar så nu får vi börja med lite fler play-dates!

Lucas o tjejerna: Astrid(Anna o Erics, längst ner) o Alice(Ina o Fredriks)

Bodprojektet!!

Okej, inte så mycket Lucas över detta inlägg... men är så stolt över vårt Bodprojekt så jag måste bara visa. Ja, och Lucas har ju varit med o stöttat, det må jag säga!

Jo, tanken var att flytta o fixa till vår bod i trädgården. Den stod väldigt märkligt i trädgården med ca 1,5 meter mot grannen som var helt outnyttjade, likaså en halv meter bakåt. Dessutom var taket helt murket efter allt ris så det var tvunget att bytas ut.
Så när väl taket var av så var det lika bra o flytta det. Vi fick av en vägg på boden och efter mycket om o men fick vi även "av" boden från dess botten som var en blandning av söndriga plintar, marksten o murgröne-rötter. Inte så stabilt helt enkelt.

Jacob fick kämpa som ett djur för att få loss skruvarna som var skruvade i botten av boden o sedan i en regel undertill. Men det gick till slut!!

Tjohoooo skruven kom av med hjälp av hammare o tång!

Det innebar att vi lyckades klämma in en stege under boden för att sedan kunna lyfta hela boden upp o framåt i trädgården. Sakta med säkert, med ca 10-20cm i taget lyfte vi fram boden på gräsmattan. 

Ett annorlunda marklyft!

Under boden var det ett härke av plintar, sten o murgrönerötter... puh!

 Sen var det till att gräva o lägga plattor där boden skulle stå. Fyra stora plintar grävdes upp, en del rötter och så plattades det till för att göra plats för plattor.

Efter att ingenjören o kreatören hade räknat och plattat efter bästa förmåga hade boden fått en ny platta att stå på. 

Dagen var till ända och boden fick vila över natten med provisoriskt tak. Med allt slit förtjänade vi ett kvällsdopp med en öl på bryggan. 

Oj, vilken fin kväll!!

Myshäng med en liten glad kille!

Fina Malmö by summer-night!

Sen var det bara på det igen!! Boden skulle ju upp på den där fina plattläggningen. Dags o ta i med allt vad tyget höll igen!! Vi lyfte o vi kämpade... 

Okej, nu ska vi upp för kanten bara... piece of cake!

TJOHOOOO, den är på plats!

När den väl var på plats så var det "bara" nytt tak kvar.... Vi smällde upp våra skivor på taket, det sågades o spikades. Jisses... och till slut takpapp. 

Takpappen på! 

Det sista som skulle till var ju lite ny färg! Lucas satt snällt i vagnen o tittade på när vi målade. När han blev trött på oss så fick vi ta en paus o gå ett varv i parken eller mysa på filt i trädgården. 

Ja, till slut blev vi klara o vi hann innan regnet kom!!

Ett tokigt projekt kan tyckas.... men så mycket mer trädgård vi får nu. Och redskap som inte regnskadas!! Vi tackar den fina sommaren för att vi fick chansen o göra det, med regn o rusk hade nog den där vingliga boden med gula dörrar stått kvar där den stod. 

Nu kan vi plattsätta lite i trädgården med en fin utgångspunkt!