Lättar mitt hjärta....

Älskade Lucas

På den dagen då vi firade dig och dina fina namn, det vi valde o kalla ditt Namn-kalas, hade vi hela tjocka släkten här. Det var väldigt mysigt att alla var här. När vi förklarade för alla att vi tillsammans skulle göra din namntavla sa jag att det var lite svårt för mig att prata om din plats i mitt hjärta. Det skulle bli allt för många tårar och stakande ord.

Ändå känner jag att vill lätta mitt hjärta för dig min älskade prins.

Du har kommit in i mitt liv med dunder o brak. Som jag har längtat, väntat o undrat vilken liten krabat du skulle vara. Inte kunde jag väl ana att du skulle ta mig så med storm, du lilla perfekta gosse. Min gosse, ja, du är min gosse ända in i själen.

Jag tror det har varit lite svårt för mig att förstå att du är här, och att du är du. Det kan ha att göra med att det först nu känns som jag lärt känna dig på riktigt. Det är först nu som jag får ditt erkännande genom ditt stora o fina leende när jag kommer in i rummet, det är först nu som du sträcker dina små armar efter mig när du vill visa din kärlek, det är först nu som du skrattar hejdlöst åt mig när jag gör en tokig min, det är först nu som du ibland bara kan komma till ro genom att ligga två millimeter från mitt ansikte och ha din mjuka lilla hand på min kind, det är först nu som jag ibland gråter av trötthet då du envist inte vill somna om kl halv fem på morgonen. Varje dag, när jag får chans att lära känna dig ännu mer, är lycka!

I sju månader har du funnits vid min sida mer eller mindre konstant. Nu är du sju månader gammal och vilket litet energi-knippe du är! Du sover numer gott i ditt eget rum, i alla fall fram till fem-hugget då du tycker det är rätt gott att komma med in till vår säng o ligga nära, nära för o sova lite till. På morgonen älskar du din morgongröt med våra trädgårsäpplen nerkokta till mos. Sen är det inte så dumt att sitta o leka med vispen eller någon sko medans jag äter min frukost. Jag älskar den stunden då du är pigg o glad och vi skrattar mycket, en o annan dans får vi till då radion alltid håller oss sällskap. När du varit vaken nästan 2 timmar så börjar du gnälla lite gällt o gnugga dig i ögonen. Då är det hög tid att sätta dig i vagnen och prata lite lugnt med dig innan du tar nappen och lutar dig tillbaka. Några varv med vagnen i vardagsrummet så sover du så gott så gott.

Du gillar att åka din vagn på dagen, men sitter du där för länge är det inte alls fel att hänga lite i baby-björnen o kolla lite på vad världen kan erbjuda. Numer äter du gärna lite riktig mat till lunch, men sover du hårt är det inte alls fel att amma lite direkt när du har vaknat. Att bara vara hemma med mig en hel dag är inte så värst spännande. Det roligaste är ju att komma ut och träffa folk. Bara jag går ut så kommer du snabbast o bäst till ro i vagnen om jag pratar med någon som är med som sällskap eller någon som är i telefonen.

På senaste tiden har du faktiskt gillat o hänga med mig på träning. Både till gymmet o ut med springvagnen. När du ser på mig som hoppar upp o ner i burpees så ser du väldigt uppmärksam o road ut, mycket bättre än tecknat på TV!! Det där med att hoppa är ju lite din grej. En stund i hoppgungan på eftermiddagen gör din dag och vi skrattar alla hejdlöst åt din entusiasm och energi.

På eftermiddagen kan du bli väldigt trött men ändå envis på det där med att vila middag. De senaste veckorna har vi lagt oss i soffan tillsammans o du kommer till slut till ro efter att ha gnuggat ögonen lite och dragit mig lite i håret eller örat. Ja, jag får också en o annan blöt puss, eller en klapp av din lilla hand. Vi kan båda knoppa in rätt hårt, eller så ligger jag bara där och lyssnar på dina små andetag som blir djupare o ljudligare för varje minut. Det är en väldigt fin stund vi har tillsammans… världens mysigaste!!

När din pappa kommer hem skiner hela ditt ansikte upp och dina små ben bara spritter. Lite mat och lek hinner vi med på kvällen innan du blir rätt trött efter en lång dag med nya intryck. Runt halv åtta är pyamasen på och du börjar åter igen gnugga dig lite i ögonen. Vi försöker läsa/titta igenom en bok innan det är dags för nattning. Med nappen i drar du helst fingrarna över sidorna i boken. Utan napp är bokpärmen väldigt god att suga lite på….

Du somnar ofta i min eller i din pappas famn innan vi tippar ner dig i din säng. Där lägger du dig snabbt till ro på sidan med den lilla handen på huvudet. När nappen åker ut vet man att du har somnat ordentligt. Det kan vara att vi får komma tillbaka till ditt rum o hjälpa dig hitta nappen igen någon gång under kvällen, men till slut klarar du att sova utan den. Vissa nätter sköter du dig och vaknar “bara” två gånger, men ibland är du orolig och jag får springa som en vettvilling till ditt rum. Hur trött jag än må vara så älskar jag att vakna vid din sida, till ditt jollrande och ljudet av att dina små ben sparkar ner i madrassen.

Fina Lucas, du är mitt allt!