Barnvagnen

Efter att ha tittat runt en hel del under förra vintern slog vi så till slut till på en Brio Go-barnvagn. Dyr var den, men det kändes ändå som att det var den vagnen som passade oss bäst. Och vi är väldigt nöjda med den! Liten och smidig; passar precis i vårt bagage. Enkel att köra, även med en hand. Enda negativa skulle vara att det är en utpräglad city-vagn så när underlaget blir lite tuffare så får man köra den på bakhjulen. Men det är helt ok!

Även Lucas verkar trivas med sin vagn! Han sover i alla fall väldigt gott i den! Han tycker också att det är bra att man kan vända sittdelen både framåt och bakåt - ibland kan han titta bak på mamma och pappa, och ibland kan han titta framåt på allt spännande som vi passerar. Men så ibland så är vagnen inte alls populär. Ett par gånger har han försökt klättra ur vagnen på egen hand. Jag säger "Nej, Lucas" men då skrattar han bara och tror att det är en lek. Varje gång har det slutat med att han har fastnat halvvägs ur vagnen och börjar skrika på pappa att jag ska hjälpa honom loss. Rädd är han i alla fall inte...

Desto oftare händer det att han först vänder sig om i vagnen och sedan ställer sig upp i vagnen. Han håller sig i framkanten på vagnen, oftast med båda händerna men ibland blir han lite väl övermodig och försöker med bara en hand. Jag har försökt att få honom att inte ställa sig upp men han tycker att det är sååååå roligt, och jag antar att det även är väldigt spännande att få titta fram över kanten på allt som sker runt omkring. Ibland låter jag honom få stå upp en bit när vi går, men då måste jag givetvis hålla i honom, och då det blir svårt att gå någon längre sträcka. 

De sista veckorna har han även lagt till sig med ännu en ovana. När han står upp i vagnen så börjar han även att hoppa upp och ner, samtidigt som han flinar och skrattar. Ibland hoppar han så hårt att jag tror att vagnen ska gå sönder. Då ber jag honom vänligt men bestämt att sätta sig ner igen. Ibland funkar det men oftast blir han bara mer uppspelt av det, vilket gör att jag måste ta i med hårdhandskarna och trycka ner honom i vagnen. Oftast får jag även spänna fast honom i vagnen för att få honom att sitta lugnt och stilla i vagnen. Tyvärr förstår han inte alltid ett bestämt nej, eller snarare sagt han har nog börjat testa våra gränser. En ny fas, antar jag... Söt är han hur som helst! Och allt som oftast väldigt snäll!

Långpromenad i Limhamn

I förra veckan så bestämde jag mig för att promenera ner till Limhamn för att testa den öppna förskolan som drivs av Limhamns församling. Jag har velat göra det tidigare, men det har alltid krockat med Lucas sovstund (på förmiddagen) och efterföljande lunch, då deras öppettider var just kl 10-13. Men denna dagen tänkte jag att om jag går tidigt så kanske Lucas kan somna tidigare (än vanligt) och därför förhoppningsvis vaknar innan kl 13 så att vi hinner vara på förskolan en stund i alla fall.

Sagt och gjort så kom jag iväg kl 9.30, och Lucas somnade nästan direkt. Eftersom det inte tar mer än ca 30-40 minuter att gå till Limhamn så tänkte jag gå en omväg via Ribban, men på väg dit bestämde jag mig för att dubbelkolla förskolans öppettider på nätet. Till min förvåning visade det sig att dagens stund ("sång o lek") var kl 9-11.30. Det ställde ju till det lite, så jag ändrade riktning rakt mot Limhamn istället, och hoppas nu att han skulle vakna innan kl 11.30 (vilket kanske inte var så troligt). Väl i Limhamn satte jag mig på en bänk utanför församlingshemmet och njöt av vårsolen.

Det dröjde dock inte mer än någon minut innan Lucas började gny. Jag försökte vagga vagnen lite men han vaknade bara mer och mer, och det var ju alldeles för tidigt att vakna nu. Jag började promenera igen och då somnade han igen, som tur var. Verkar som han vant sig vid att det skumpar lite i vagnen, och då blev det helt plötsligt konstigt när allt blev stilla. Jag gick genom den gamla delen av Limhamn med många fina, små hus. Jag kom ner till havet och småbåtshamnen där man har en fin utsikt mot Öresundsbron. Sedan tillbaks in i bland de mysiga husen. Fram och tillbaks, hit och dit, runt, runt... Inte förrän klockan blev halv ett så började Lucas vakna till. Vi missade alltså förskolan med en timme... :-) Better luck next time!

Lägligt nog så vaknade Lucas precis vid en lekpark, så han fick gunga lite innan vi gick bort till Limhamns smörrebrödsbutik (som jag hade gått förbi (och upptäckt) tidigare under dagen). Det lät spännande och jag testade två bröd och lyxade till det med en öl! Lucas fick en burk pasta och sen banan till efterrätt! Allt väldigt gott! Sedan handlade vi lite mat till middagen innan vi sakta tog oss hemåt genom de fina villakvarteren ("Rosenvång") hem till Vanåsgatan. Jag tycker det är kul att titta på alla de fina husen och få inspiration till vårt eget lilla hus (alternativt kommande hus).

Väl hemma så var vi (eller i alla fall jag) så där skönt trötta efter den nästan 6 timmar långa promenaden. Då var det gott med lite fika (för en gångs skull tyckte jag att det var gott med lite kaffe också)! Lucas fick smaka några små bitar av farmors hastkaka (som han älskade) men fick även sina favoriter - majskrokarna! Fint slut på en väldigt skön dag! Mycket frisk luft och lite motion för pappa.

Bildag

Jag vet att vissa av er har maskindag någon gång i veckan. Som pappaledig har jag det också ibland, men igår var det dags för bildag! När Lucas somnat i vagnen strax efter kl 10 på fm så kastade jag mig igång med att byta däck på bilen. Smidigt att kunna göra det på sin egen uppfart för en gångs skull! Jag jobbade så snabbt jag kunde för jag visste att Lucas kunde vakna mitt i, vilket hade varit lite störigt. Jag hade dock inte behövt oroa mig eftersom Lucas sov nästan tre timmar i sin vagn. Tydligen var bakgrundsljudet från pappas bilmekande väldigt sövande... Synd man inte gör det oftare... ;-)

Efter en välförtjänt lunch (både för mig och för Lucas) så bar det iväg till biltvätten! Det är ju ett måste när de nya däcken kommit på! Först tänkte jag låta Lucas sitta kvar i bilen under tiden, men insåg att han nog känna sig lite instängd och kanske rädd med allt vatten och borstar på rutorna. Därför tog jag med vår excellenta ryggsäck som vi köpte i USA. I den fick Lucas sitta och beskåda hur bilen blev som ny igen! Till en början tyckte han det var väldigt kul med allt vatten som for omkring, men på slutet var han nog samtidigt väldigt glad för att jag var klar.

Jag hade bävat lite för denna dagen, att det skulle bli svårt att få Lucas tålamod att räcka till för en sådan lång bildag, men det gick ju hur bra som helst! Bra jobbat, Luc! Pappa stolt!

Gåvagn(ar)

Lucas har ju (till slut) börjat gå med sin gåvagn (som han fick av sin moster Anna). Till en början fick vi hjälpa honom med balansen genom att hålla i både honom och styret, men under de senaste veckorna har han lärt sig att gå alldeles själv, vilket gjort att det blivit något av en favoritsysselsättning (för både honom och oss). Han kan fortfarande inte svänga vagnen, men han har faktiskt lärt sig att (allt som oftast) stanna strax innan han kör in väggen/stolen/pappas ben, vilket vi uppskattar!

Nu i helgen när vi hälsade på farmor och farfar så kunde vi ju inte ta med gåvagnen. Det gjorde dock inte så mycket eftersom hans händiga farfar kvickt gjorde om sin låtsas-robot-gräsklippare (fråga inte!) till en finfin gåvagn. Denna var ju lite mer robust och trögrullad än den hemma, vilket gjorde den lämplig för utomhuskörning. Efter ett kort test i uterummet bar det av ut på altanen. Lucas hade ju redan snitsen inne, och verkade inte bry sig om att denna vagnen kanske inte var lika stilig och lättrullad. "Brum brum" skrek han, spände lårmusklerna och trampade igång! Lika kul som inomhus!

Han höll på ett bra tag (betydligt längre än vad hans överbeskyddande farmor ville), men till slut blev han abrupt distraherad - av en vårblomma! Tur att det inte bara är "Brum brum" som gäller för vår lilla ögonsten! :-P

Mozart, släng dig i väggen!

Nu blev ni allt förvånade, va!? Ni kanske trodde att ni hade läst det sista inlägget på denna bloggen!? ;-) Det var ju trots allt ett bra tag sen sist! Ber om ursäkt för detta! Jag ska försöka fylla i luckorna för de sista två månaderna, dels för er skull men även för vår skull (jag o Tina använder ju detta som en sorts dagbok också)!

Men först tänkte jag börja med att visa er några purfärska bilder på Lucas. Denna veckan är vi i Vänersborg och besöker Lucas farmor (IngBritt) och farfar (Jan). Vi leker och stojar och idag fick Lucas visa sina färdigheter på pianot! Riktigt skoj verkade han ha och det kan nog bli något om han får öva en (hel) del! Jag besparar er från videon (dvs ljudet) men jag tror att ni kan förställa er det när ni ser bilderna! :-D

10 månader

I början av förra veckan var vi hos barnmorskan på 10-månaderskontroll. Innan vi fick träffa läkaren så gjorde vi den vanliga "invägningen", vilket resulterade i 75.5 cm (något över normallinjen) och 9.5 kg (något under normallinjen). Läkaren gjorde några enkla kontroller och allt såg bra ut. Vi fick fråga om några mörka märken i hans hårbotten, och läkaren trodde det var skorv. Vi fick order om att smörja det dagligen, och det har hjälpt! Det har dock gjort att Lucas fått en lite fräckare frisyr de här dagarna (krämen fungerar som en sorts hårgele, vilket kan ses nedan)! :-)

Då Lucas kommit igång med krypandet ordenligt nu så har vi varit tvugna att börja säkra upp hemmet lite. En grind för källartrappan har inhandlats, och den har nu målats och väntar på att monteras upp (hög prio på detta). Vi har även satt upp spärrar för de flesta av kökslådorna, som Lucas älskar att dra i. De flesta lådorna är "ofarliga" (iaf innehållet), men det finns ju på överhängade risk att han klämmer fingrar i lådorna ändå. Vi har dock lämnat någon låda helt öppen, så att han får träna lite. När det kommer till säkerhet så är vi också på gång att införskaffa en ny bilstol till Lucas. Vi har bestämt oss för modell och försöker hitta en på begagnadmarknaden. Babyskyddet som han suttit i sen dag 1 är nu verkligen i minsta laget. Speciellt om han han den tjocka overall'en på sig; då sitter han i princip som i ett skruvstäd. Största problemet är dock att hans långa ben gör att han numera inte kan sitta med raka ben i babyskyddet. Hög prio på detta också!

Förra veckan hade vi också en liten kompisdate med Emma och Martins Olle. Jag och Martin tog en promendad i solen, och grabbarna fick göra det som Lucas älskar mest - gunga! Häromdan kom samma familj förbi på en "vårfika" i trädgården (en kort sådan, för det var ju trots allt bara 5 grader varmt ute, även fast solen lös), och då fick Lucas och Olle leka lite i sina overall'er och tummvantar (blev mest lite "tugg" och utbyte av vantar och nappar) ...

Tillbaka i (den nya) vardagen

I måndags började jag min pappaledighet på riktigt (Florida var ju bara en mjukstart), och Tina började samtidigt att jobba igen. Jag var inställd på en tuff vecka då vi inte visste hur Lucas skulle reagera på att få vara hemma med mig och inte längre hos sin kära mamma. Det har dock gått hur bra som helst! Jag och Lucas har haft en lugn vecka, för det mesta inomhus pga av det rådande vädret med blåst, kyla o snö. Mycket skönt mys i soffan och på lekfilten. Ett par promenader har vi dock fått till, den ena i den fina pulkan som jag var tvungen att införskaffa när snön i parken tindrade så idylliskt. En dag tog vi oss även in till stan för att äta lunch med Tina, vilket var mycket uppskattat av alla! Det kommer vi garanterat göra många gånger i vår!

Veckans största nyhet är dock att Lucas (vi som längtat skulle säga äntligen) börjat krypa! Hittills har han ju inte gjort några som helst antydelser till att vilja börjat krypa, utan har mest viljat gå (med hjälp) hela tiden. Därför hade nog både jag och Tina ställt in oss på att han skulle lära sig att gå först, och krypandet skulle få komma först senare. Men så från ingenstans så kom de första "krypstegen" på köksgolvet i tisdags, när han ville bli upplockad av mig. Jag fångade det andra försöket på video (se nedan). Efter det har han fortsatt att räna och blivit ännu lite bättre/stabilare! Tydligen krävdes det inte mer än ett par dagar hemma med pappa för att lära sig detta - måste ju betyda att jag är en väldigt pedagogisk pappa, inte sant! :-) Skämt å sido, det kom från ingenstans så jag kan INTE ta åt mig äran för detta! Istället: bra jobbat, Lucas!!! En kompis skämtade att med den farten (hemma hos pappa) så kommer han att gå på måndag och springa på torsdag. Har väldigt svårt att tro det, men det dröjer nog inte länge innan han kan stå själv (om än bara för en kort stund), för han känns väldigt stabil i kroppen. Men därifrån till att gå är ett långt steg (hihi)...