Video-filmer

Vi har insett att många av de filmer som vi tar på Lucas är vädigt roliga att ha och att vi verkligen borde filma honom mer än vi gör. Det ger en annan dimension än ett foto. Vi vill givetvis även att ni ska få se vissa av dessa video-filmerna. Hittills har vi dock inte lagt upp speciellt många filmer på denna bloggen, eftersom det inte finns något bra stöd för det. De få filmer vi lagt upp har oftast resulterat i låga upplösningar och ibland utan ljud ... Nu tänkte vi lösa detta problemet!

Vi har skapat ett konto på videodelningssajten Vimeo, och tanken är att vi ska på detta sätt ska kunna dela lite filmer med er. Här kommer den första batchen, med tre st filmer från året som gått. Mycket nöje!

Just det ... Eftersom vi inte vill filmerna ska vara tillgängliga/sökbara för alla på Vimeo, utan bara för dem som läser denna bloggen, så har vi skyddat filmerna med ett lösenord - 'lucis'.

När det hade snöat i mellandagarna så passade jag och Lucas på att prova pulkabacken i vår park. Oj, vad fort det gick, och vad kul det var!

Lucas gillar ju musik, och när det kommer en skön bit så svänger han gärna loss på dansgolvet. En dag under Malmöfestivalen gick vi förbi en scen där andra barn dansade till (nästan för) hög musik. Gissa om Luc ville join'a!

Det var inte bara jag och Tina som njöt av semestern i Florida. Även Lucas tycktes gilla det, och faktum är att han gjorde ganska stora, motoriska framsteg under tiden vi var där. Just grimaserna kan vi nog inte klassa som "stora, motoriska framsteg" ... :-)

Inomhusbad

I fredags var det min tur att vara pappaledig (jag och Tina turas ju om att vara föräldraledig på fredagar), och då passade jag på att göra en utflykt till det lokala badhuset med Lucas! Egentligen hade jag först tänkt att åka till Högevallsbadet i Lund (eftersom badhuset i Malmö - Aq-va-kul - har haft problem med hygienen de senaste åren och fått stänga vissa perioder för renovering) men eftersom det öppnade så pass sent som kl 11 (vilken inte passade bra med Lucas mat- och sovklocka) så fick vi prova Aq-va-kul iaf.

Jag har faktiskt inte varit där förut, och de ska ju stänga nu till hösten (då det nya fina badet öppnar i Hyllie) så bättre sent än aldrig. Det märktes att det hade några år på nacken (delen med äventyrsbadet invigdes 1988) och även fast det var relativt rent så kändes det ändå sunkigt och nergånget. Jag var noga med att varken jag eller Lucas skulle få en kallsup, om man säger så. De gjorde mycket reklam för det nya badet i Hyllie, men berättade även om badets historia. T.ex. så testade Kockums vid ett tillfälle sina attack-u-båtar i 25-metersbassängen. Fråga mig inte varför, när Kockums hade så nära till vattnet i hamnen. När vi pratade om det på lunchen idag så kom det fram en teori om att det kanske var en speciell modell av attack-u-båtar anpassade (och optimerade) för bassänger. Så kunder till Kockums kunde därmed välja om de ville ha en attack-u-båt för saltvatten, sötvatten eller bassängvatten. Så måste det ju ha varit, eller!?

Innan vi kom dit var jag lite spänd på hur Lucas skulle reagera på den stora bassängen. Han har ju gått på babysim i 2 terminer, och där har han "trivts som fisken i vattnet". Visst, några gånger har han inte velat vara i vattnet men allt som oftast så plaskade han runt i vattnet helt orädd. Men det är klart, det var ju ett tag sedan vi gjorde det sista babysimmet... Denna morgonen var han glad och full med energi! Vi tog bussen in till stan, och det gillar han ju! Han kollar ut på bilarna och framför allt på bussarna. "STOR buss!" "Groen" Väl framme på badet så köpte jag sådana där flytsaker som han kunde ha runt armarna. Någon nytta kunde de nog göra, tänkte jag. I omklädningsrummet så var Lucas lite konfunderad över alla mer eller mindre nakna män. Byte om till (något för små) badbrallor gick fint, men duscha var han inte alls sugen på. Men när han såg att jag gjorde det så kunde jag till slut övertala honom till en snabbdusch. När vi kom ut till bassängerna blev han helt tyst - så stora bassänger hade han inte sett förut.

Jag fick på honom flytmojängerna på armarna och gick ut en bit i vattnet. Denna bassängen började väldigt grunt (1 cm) och blev sakta djupare och djupare. Lucas vågade/ville dock inte följa efter. Jag sträckte ut min hand och kallade på honom, men han rörde sig inte en centimeter. Jag visade att man kunde plaska i vattnet och då log han iaf. Till slut fick jag honom att plaska lite också, men jag fråga om vi skulle gå längre ut så fick jag ett tydligt "Nej!" som svar. Jag ville ju utforska badet och därför tog jag honom i famnen och gick ut på den djupare delen. Han höll krampaktigt runt min hals. Till en början var vattnet en aning kallt men det blev snabbt "varmt". Jag testade att gå ut till utomhusdelen, men det var lite för kallt och Lucas sa nästan direkt "Nej, tjit" och pekade in igen. :-) Vi gick vidare i vattengångarna och kom till en stor bubbelpool. Jag gick sakta ut mot och igenom bubblorna. Lucas var dock rädd för dem så vi fick gå därifrån igen. Kanske inte så konstigt, mycket nya saker denna dagen och om man inte vet vad det är så är det klar att man blir lite osäker. Vi kom till en stort vattenfall som jag inte ens försökte mig på men sedan kom det ett litet, litet vattenfall som t.o.m. Lucas ville kolla in. Jag visade att man kunde hålla handen genom vattenfallet och ta ut den igen, och Lucas gjorde direkt samma sak och skrattade. 

När vi hade gått varvet runt så ville dock Lucas gå upp igen. Det märktes att han inte kände sig helt trygg med allt vatten kring sig. Vi stod och lekte och plaskade i bassängkanten (typ 10 cm djupt) en stund, men sedan var inte det kul heller. Han hittade istället en liten, liten vattenpöl på golvet (identisk med en vanlig vattenpöl på gatan), och den var riktigt kul!!! Han hoppade och plaskade i den så det stod härliga till! Detta var absolut dagens höjdpunkt för honom så långt! Ironiskt med tanke på att det fanns många vattenpölar hemma på gatan - vi hade ju inte behövt till badet för det. Efter ett tag fick jag syn på en barnpol, ca 20 cm djup med en rutschkana i. Även den var han tveksam till till en början, men efter att jag hade provåkt rutschkanan (jag fick med nöd och näppe plats i den) så mjuknade han lite och gjorde några åk själv. Badet hade ju även en längre rutschkana (för äldre barn och vuxna) men den vågade jag inte åka med honom. Det var dock en skolklass där som åkte i den, och Lucas tyckte det var väldigt intressant! Han stod länge och kollade in hur barnen kom flygande ut den en efter en. Efter att ha badat i en dryg timme så var vi nöjda. Vi duschade, torkade oss och fick på oss lite varma kläder. Lucas fick även lite energi.

Nu hade klockan blivit mycket och jag fick lite bråttom hem för att hinna hem och ge honom lite lunch innan han skulle sova. Nerbäddad i extra-vagnen bar det av mot busshållplatsen.  

På håll kunde jag se att bussen kom, och en 100-meters-spurt gjorde att vi hann med den. Väl på bussen så var Lucas redan trött och sjönk ner i mitt knä istället för att stå upp och kolla bussar (som vanligt). När vi gick av bussen så var hans ögonlock riktigt tunga och jag började prata med honom för att han skulle hålla sig vaken tills vi kom hem. Efter ett tag räckte inte det utan jag insåg att jag var tvungen att lägga på ytterligare en spurt för att "hinna". Nu var han riktigt trött! Men det gick, han var fortfarande vaken (eller ja, iaf vid medvetande) och som tur var så var maten förberedd och det var bara att värma den snabbt. Han åt med god aptit och fick tillbaka lite energi.

Efter maten så frågade jag honom om han ville gå en promenad i vagnen och sova lite, och då hoppade han upp i vagnen nästan helt på egen hand (han gillar att klättra). Ett tydligt svar, kan man säga! Jag bäddade ner honom och hann bara gå ett par minuter innan han sov. Trött ... Han fick stå och sova ute på trädäcket. Det var ganska fint väder och friskt i luften. Han sov nästan 3,5 timme! Skönt! Undrar vad han drömde om ... Jag lägger mina pengar på vattenpölen! :-)

Vabruari ger inte med sig ...

Det har varit ett par sjuka och trötta familjemedlemmar hemma hos på slutet ... Tina är ju illamående mer eller mindre varje dag, och ett stressigt jobb gör det ju inte bättre. Jag jobbar som en tok; mycket att göra och hårda deadlines har gjort att jag suttit både nätter och helger de senaste veckorna. Och denna veckan ville Lucas "dra sitt strå till stacken" genom att bli riktigt sjuk!

På söndagskvällen, då han fortfarande var ganska frisk

Det började i söndags kväll, när han började få hosta. Det var inte så farligt och vi tänkte inte mer på det. Han hostade lite på natten men morgonen därpå var han pigg och feberfri. Så han fick gå till förskolan som vanligt. På eftermiddagen ringde dock förskolan och berättade att han hade feber. Tina fick hämta honom på direkten. Han hade börjat hosta mer och högre, nästan kruppliknande ... Febern var inte speciellt hög (lite över 38) men den kommande natten hostade han nästan var 5:e minut och han vaknade och grät nästan varje halvtimme (pga hostan, antog vi). Så nästa morgon tog jag honom till vårdcentralen. Läkaren lyssnade på hans andning med stetoskop, tittade i hans hals (ha sa "ahhhh" så fint), stack hål i hans finger för att få ett blodprov (han sa inte ett pip, utan satt bara helt stilla och tittade lite förvånat på allt blod som kom ut ur hans lilla finger). Enligt läkaren var han ett exemplariskt barn att undersöka! :-) MEN .. läkarens diagnos var inte lika rolig: krupp ... och dubbelsidig öroninflammation! Inte konstigt att han hade svårt att sova! Vi misstänkte att det var krupp, och hade därför bäddat upp honom ordentligt i sin säng och sett till att det var svalt i rummet när han skulle sova. Men att han hade öroninflammation också hade vi ingen aning om! Stackars lille Luc!

Under dagen (och kanske speciellt direkt efter läkarbesöket) hade han ändå bra med energi och ville leka som vanligt. Vi gick förbi en friidrottsarena och givetvis ville Lucas undersöka den. Jag visade honom hur man startar ett 100-meters-lopp, och han var med på noterna och räknade med "ett, två, treeeee"och så sprang vi 10 m tillsammans. Sedan skulle vi ner i startblocken igen (hans önskan, så klart)! Ett, två, treee och så iväg igen! Så höll vi på tills vi hade nått målet på 100-meters-loppet. Men han nöjde sig inte med det! Sedan gick in på lite längre distans och fortsatte in på 400-meters-varvet. Han tröttade dock efter ca 300 m (inte så konstigt, ju), och jag fick bära honom sista 100 metrarna. Men vi gjorde ändå ett helt varv tillsammans!

Lite energi fanns det kvar för lek, på tisdagen

Vi fick anitbiotika utskriven mot öroninflammationen, och något mot hans hemska hosta också. Eftersom febern gick upp ytterliggare under onsdagen (han maxade på 39.8) så har vi även gett honom Alvedon för han ska kunna sova lite bättre. Även fast (barn)medicinerna är smaksatta så smakar de inte speciellt gott. Första gångerna drack han dem faktiskt utan protest (även fast han sa "starkt" och "kallt"). Men ganska snart blev det en riktigt jobbig process att ge honom medicinen. Han ville absolut inte öppna munnen och bet oftast krampaktigt ihop tänderna. Någon enstaka gång kunde man övertala honom med att få göra något kul, eller äta något gott, direkt efteråt. Nu är hans antibiotikakur snart över, och det är riktigt skönt. Det är inte alls kul att behöva tvinga i honom det! :-(

På onsdagen, på väg till (eller förhoppnings redan på) IKEA med mamma

På IKEA. Ser rätt pigg ut ändå! Och söt!

I fredags så började kruppen faktiskt gå över men hostade fortfarande lika ofta och lika kraftigt (bara inte lika högt). Febern gav med sig igår, och det var skönt att se att han verkade må lite bättre utan feber. Men han är fortfarande väldigt trött och grinig. Nätterna har ju varit jobbiga, både för honom och för oss, så vi har ju legat efter rejält med sömnen. Av någon anledning (kanke pga av smärta i öronen) så har han inte sovit så bra (och framför allt inte så länge) på dagarna heller. Normalt sett kan han sova 2-3 timmar utan problem på en helgdag, men under denna veckan har han sovit max 1.5 timme på dagen. Klart han blir trött och gnällig då ...

Något snorig kämpar han på under fredagen

Igår fick han dock somna utomhus och när han väl somnat så tog vi in honom i källaren (där han fick fortsätta att sova). Det (tillsammans med att febern gått ner) gjorde tydligen susen, för när han hade sovit 4 timmar så var vi tvungna att försöka väcka honom för att dygnet inte skulle bli upp-och-ner. Han sov dock som en stock och gick inte att få liv i. En halvtimme senare så vaknade han dock av sig själv - utsövd! Skönt! Det påverkade så klart kvällen och han var ju inte alls trött i vanlig tid. Vi lekte på (och hade Melodifestivalen på i bakgrunden) och först kl 10 kunde jag övertala honom att påbörja nattningsrutinen.

I natt har han sovit bra, men vaknade redan kl kvart i sex. Under förmiddagen har han fortsatt att hosta och att vara allmänt trött och gnällig. Han har också fått ordentligt med snuva, och läkaren trodde nog att det var en vanlig förkylning som låg bakom kruppen. Vi gick ut en sväng i trädgården men han hade ingen större ork eller lust med det (som han ju brukar älska), så hoppade frivilligt in under täcket i vagnen för en ny sömnlur redan kl 11. I skrivande stund har han sovit i 4 timmar (and counting) ...

Vi får se hur han mår imorgon, men man vill ju helst att hans kraftiga hosta ska bli bättre innan han får gå tillbaka till förskolan. Men eftersom jag började känna mig förkyld med halsont, huvud- och muskelvärk redan igår så kanske vi löser det med att jag och Lucas får vara hemma (sjuka) tillsammans imorgon.

Kan också nämna att Tina fick tokköra till förskolan för ett par veckor sedan efter att Lucas fått kraftiga, röda utslag på delar av kroppen. Det var lite brådis eftersom en allergireaktion ju kan sätta sig på halsen också. Nu gjorde det inte det denna gången 8som tur var) och utslagen var borta redan när jag kom hem för dagen. Tina hade kört direkt till läkaren, och där hade de ordinerat honom antihistamin för en möjlig nässelfeber. De fick stanna kvar ett par timmar för observation. Troligen var det en allergisk reaktion mot något, vad vet vi inte ...

Nu ser vi iaf fram emot att alla i denna familjen snart ska bli lite piggare och friskare! Det är vi värda, efter en tung och lång vinter ...