Badkruka? Nej då ...

När vi var på BB berättade man för oss att vi skulle torka hans hudveck med en våt handduk varje dag. Dock skulle man inte bada honom eller ens tvätta innan man kommit hem från BB. Tydligen är det tunna lager fett som täcker barnets hud vid födseln väldigt nyttig, och det är bra om det ligger kvar så länge som möjligt. Så när vi kom hem började vi så smått att torka av honom, men efter några dagar kände vi att det var dags att bada honom. Lite nervösa var vi allt ... Eftersom vi inte hade fått tag på någon badtermometer än så fick vi gå på känsla (armbågen ska tydligen vara bra att använda). Sedan hade vi läste ett antal A4-sidor i en pärm på BB med instruktioner på hur man badar ett nyfött barn. Hur svårt ska det vara egentligen, tänkte vi ... Det viktigaste är ju att man inte tappar i honom under ytan. Hur som helst, våra misstankar om att han inte skulle gilla att bli nedsänkt i vattnet bidrog även till pirrigheten inför det första badet. Så fort som hans lilltå bröt vattenytan så började han att gallskrika ... så klart! När väl hela överkroppen var under vatten så lugnade han sig faktiskt lite grann, men han fortsatte ändå att skrika. Hur som helst var det nog bra för honom att få badat! Ren, varm och fin efter badet mådde han betydligt bättre, även om han tittade lite misstänksamt på oss.


      

Därefter har vi badat honom en gång till, och denna gången gick det mycket bättre! När vi tog av honom naken så började han givetvis att skrika - antagligen för att det var kallt utan kläder. MEN ... när han kom ner i det (denna gången lite varmare, ca 40 grader) vattnet så blev han helt tyst och han log till och med ibland. Det såg ut som han njöt. Inte ett pip under hela badet iaf! Bra där, Lucas!!! Skönt att känna att det borde fungera bra i framtiden också!



Och när man har badat är det ju alltid skönt att värma sig i en varm filt!