Lucas o lillasyster

Lucas fick alltså en lillasyster! Första gången han träffade henne var på sjukhuset, eller på cafét på sjukhuset. Han var med min mamma o bara pappor o syskon fick komma in på BB. Men på lördagen så tog vi oss sakta ut till foajén där det finns cafe. Där var mamma o så kom Lucas. Jag ville bara krama honom men med lite tilläggas kropp var det inte helt enkelt. Dessutom var hans reaktion att ignorera mig o helst hänga med sin pappa eller mormor.
Han tittade med spänning på den lilla i plastbaljan o hade nog lika svårt o smälta det som vi hade.










Jacob sov ju hemma de dagar vi var på BB så Lucas fick träffa Jacob lite på kvällarna o morgnarna. Annars var han med mormor hela dagarna.
Vår lördag rullade i sakta mak. Jag kunde förvånansvärt snabbt ta mig runt o till o med duscha!! Kändes skönt att få röra lite på sig trots att det gjorde rätt ont. Knaprade precis så mkt värktabletter som jag fick. Maten var okej, men Jacob fick komma med kexchoklad vid kvällsleveransen.
På söndagen bestämde jag mig för att jag ville hem. Egentligen ska man som snittade stanna tre dygn, men jag mådde så bra o längtar hem. Med facit i hand kunde vi kanske stannat t måndagen eftersom det tog sådan evinnerlig tid för en läkare o komma o skriva ut mig. Hade vi vetat det kunde vi njutit av sista dagen lite mer o inte behövt stressa hemma på kvällen. Vi trodde vi skulle kunna åka hem vid lunch men läkaren kom först 19.15!!! Så vi var inte hemma förrän vid åtta o då rätt låga på energi. Vi petade i oss lite pizza med Lucas o mamma men Lucas kom upp rejält i varv. Jag ville natta honom men hade ju en bebis som kunde börja skrika när som...
Det gick bra, hon sov. Men sen blev det ju läggdags ganska snabbt o det är alltid speciellt med första natten på egen hand. Som tur var hade mamma preppat korgen vi hade t Lucas så hon kunde sova i den direkt.



På väg hem i bilen

Lucas reaktion på lillasyster var ändå väldigt fin. Han ville genast hålla henne o klappa fint på henne. Det har faktiskt fortsatt så. Några få o enstaka tjuvnyp har hon fått men det kunde varit så många fler. Han är så glad över "bebisen" som han säger hela tiden. O han vill "putta pannan" (pussa pannan) o "koppla siktigt" (klappa försiktigt) ofta!















Dagen efter fick Lucas åka på jorgubbsplockning m mormor, Bobo, Noah o Chloe. Han var i himmelriket.
Sen på tisdagen bestämde vi oss för att ta honom t förskolan då vi kände att vi behövde avsluta på våra jobb o komma ikapp i tankarna att vi faktiskt fått vår fina dotter!! Ja o så planera om lite bara...
Det var bra för honom att komma dit o få fortsätta med lite rutiner o få mat o sova ordentligt. Jacob både hämtade o lämnade o det var mysigt att få fika alla tillsammans när han kom hem.

Återkommer snart med mer!!

Nu e vi fyra!!

Ja det har ju gått åtta veckor sen vår lilla prinsessa överraskade oss totalt.
Jag hade suttit o jobbat med det sista till halv två på natten. Avslutat allt kring mitt konsultuppdrag o förberett de sista mötena med folk på jobbet. Sista jobbdagen skulle avklaras!! Halv sex på morgonen så gick vattnet!!! Var först lite osäker på om det verkligen var vattnet. Väckte Jacob halv sju o ringde sen till barnmorska direkt som tyckte jag skulle komma in. Jacob väckte Lucas o fick i honom lite frukost. Sen kom det mer vatten o vi fick lite mer bråttom. Eftersom hon låg på tvären precis som Lucas så är det viktigt att åka in snabbt då hon inte kan komma ut. Jacob tänkte att vi nog mest skulle in på kontroll men jag slängde ändå ner ett amningskudde o ett par mysbyxor i en väska. Vi var på förlossningen kl 7.00 o fick komma in på ett rum direkt.
En härlig barnmorska satte grejer på mig så vi kunde höra hjärtljud. Hon sa; "Där kom en värk!" Jaha, då har jag känt en sådan!! Jacob ringde mamma o Bobo för o se om ngn av dem kunde ta Lucas. Lucas o Jacob gick ut till caféet så Lucas fick en macka. Han klättrade ju lite på väggarna där inne vilket inte var perfekt när läkare skulle komma. Läkaren kom o tyckte det var märkligt att inte allt vatten hade kommit då hennes fötter låg längst ner. Hon undersökte o konstaterade ganska snabbt att det var vattnet som gått. Så det blir att plocka ut henne m kejsarsnitt här under förmiddagen, sa hon.
Bobo hade då rensat sitt schema o var på väg o ta Lucas. Precis när Jacob gick ut m honom till Bobo kom barnmorskan in igen o sa; "Vi ska köra upp dig nu!" Ojojoj så snabbt det gick! De preppade mig snabbt o halv nio rullade de ut mig ur rummet. Jacob hann precis tillbaka från att ha lämnat Lucas. Puh!!
När vi kom upp till operation blev jag nervös över varför det gick så snabbt. Narkossköterskan sa lugnt att det var "ledigt" på operation o jag hade ju inte ätit el druckit något, så varför vänta?! Skönt, det hade inte något med vår flicka att göra!
Väl inne på operation då alla började dra o slita i mina armar o ben, så brast det. Jag började storböla o kunde knappt sluta. Jacob gjorde allt han kunde för att få mig att andas djupt men det slog mig ju att det inte skulle bli så här!!! Bebisen är ju inte klar!! Tänk om hon inte mår bra när hon kommer ut!!
Den fina barnmorskan hjälpte mig o fokusera o snyta näsan o när sprutor o nålar var på plats kunde jag lägga mig ner o försöka fokusera. Just då var det ju en väldig tur att jag gjort den där grejen tidigare, jag visste ju vad som skulle hända.
När alla var klara satte de igång o jag sa ganska snart t Jacob att jag tyckte det tog alldeles för lång tid innan hon kom ut, dvs tills vi hörde nåt. Sååå nervös!!! Jacob lugnade mig o sa det var normalt. "Det tar längre än med Lucas!" Sa jag.
Helt plötsligt så kom ngn o knackade Jacob på axeln o sa att hon var i andra rummet!! What?! Är hon ute tänkte vi nog båda. Jag grät o sa till Jacob att inte lämna hennes sida!
Alla sa grattis till mig men jag ville gärna höra nåt ljud. I efterhand har jag förstått att hon hade problem m andningen men fick fin hjälp med det av en barnläkare. Jacob stod bredvid o såg allt. Till slut kom hon igång o gnydde till. Jag fick se allt detta på en skärm från där jag låg.
Jacob kom sen gåendes med den perfekta lilla flickan o de la henne hos mig. Då jag har ett skynke precis vid bröstet så är det trångt för en bebis där, men en liten kort skymt fick jag av henne! Världens finaste!!









Jacob o bebisen fick gå ner på förlossningen ganska snabbt o jag åkte till uppvak. Jobbade hårt för att få känsel i benen så jag kunde rullas ner till min familj. Efter ca en timme var jag redo. Då fanns det ingen plats till mig! Fick vänta ytterligare en timme innan jag kunde rullas ner till BB. Kvart i ett kom jag ner o då var Jacob o bebisen kvar i vårt rum på förlossningen! Typiskt!
9.32 kom hon ut, 13.00 var vi alla tillsammans igen!
Omtumlade o överraskade! Men vilken överraskning sen!!










Mer av detta kommer o massa foton! Ha tålamod!
Kram Tina

Mallorca

I mitten av april åkte vi på en veckas semester till Mallorca, tillsammans med Lucas farmor ("marmor"), farfar ("kaka") och farbror Daniel ("Ganjiel"). Flyget gick tidigt så vi var uppe i ottan och fick med alla resenärer och all packning i tid, med stor taxi till Hyllie och på tåget över bron. Målet var Alcudia (eller snarare sagt Port d'Alcudia), och vi hade hyrt ett hus nära stranden och precis bredvid en stor sjö.

Även fast det "bara" var april så var prognosen lysande.

Stämningen var på topp, även fast det snart började märkas att vi gått upp tidigt. Lucas vår spänd på att få åka flygplan och han tyckte det var lite märkligt men häftigt när planet lämnade marken! 

Väl framme på Mallorca så var planen att snabbt hitta vår hyrbil och komma iväg mot Alcudia. Så blev inte fallet så vår hyrbilsfirma inte riktigt låg där de andra (stora) hyrbilsfirmorna låg. Efter många turer insåg vi att vi var tvungna att ta en shuttle ett antal kilometer för att kunna hämta upp vår bil (en 7-sittsig Ford Focus C-Max). Det tog ca 45 minuter att köra till huset i Port d'Alcudia och väl framme välkomnades vi att vår värd "Toni", som visade oss runt i det stora och väldigt fina huset. Lucas kände sig som hemma direkt

Efter installation och slapp på uteplatsen gick vi en promenad för att bekanta oss med omgivningen och för att handla lite mat. Framåt kvällen tog vi oss in till centrum (dvs hamnkvarteret, där de flesta restauranger ligger) på den långa strandpromenaden. Lucas hade spring i benen efter den långa resan och sprang fram och tillbaka mest hela tiden. Tills slut var även hans energi på väg att ta slut. 

Under denna helgen hade det varit en Sepia-festival i stan (Sepia är en sorts bläckfisk), så man kunde få den tillagad på alla dess vis under denna kvällen. Vi provade några olika tilllagningsformer, och allt var mycket gott! Mätta och väldigt trötta promenerade vi hem igen, och slocknade nästan direkt!

Nästa dag (måndag) så sken solen och vi passade på att bara hänga hemma vid huset och sola och vila lite. Skönt, härligt med lite semester! 

Nästa dag hade iaf jag redan blivit lite rastlös och vi bestämde oss för oss för att ta en tur det riktiga (gamla) Alcudia, vilket ligger en bit i landet från kusten. Staden är omringad av en ståtlig stadsmur, och väldigt mysig innerstad med många många fina gränder och butiker. Denna dagen var det en stor marknad i staden, som vi passade på att besöka. Kanske inte jättemycket fina saker men det blev iaf ett par färgglada keramikskålar, och en välbehövlig hatt till Jacob.

Sedan fortsatte vi ca 15 minuter norrut, till den lilla kuststaden Port d'Pollenca. Den ligger utmed en riktigt fin bukt, med strand längs hela bukten. Där fick Lucas syn på havet och han blev så sugen på att bada att han nästan hoppade i med kläderna på. Han lekte i strandkanten en lång stund medan vi hittade en lunchrestaurang.

Efter en lång lunch övertygade jag övriga sällskapet (och särskilt min fru) att fortsätta upp till en fin utsiktsplats på väg ut till Formentor. Jag hade varit där förut, och visste att det var riktigt fin. Men vägen upp var väldigt smal och brant. Men utsikten var värd det, det tyckte även Tina … efter en stund! 

Väl hemma igen så lagade vi en god middag som vi åtnjöt på vår uteplats precis innan solen gick ner över bergen kl halv åtta.

Nästa morgonen klagade Tina på att hon hade haft svårt att sova. Jag förstod aldrig riktigt varför …

På onsdag förmiddag så gick vi en tur till stranden, så att Lucas skulle få leka lite i vattnet. Solen lyste men det blåste en del. Det var precis så att man kunde ha shorts, men det var inte riktigt läge att bada. Men det var skönt med frisk luft och lite sol.

På eftermiddagen tog Lucas sin vanliga eftermiddagslur och Tina fick en stund för sig själv på ett cafe.

Jag drog med Daniel och Jan till en närliggande nationalpark. Jag hade hoppats att det skulle vara lite mer uppväxt, men det var mest våtmarker med ett rutnät av långa kanaler. Inte mycket till djurliv, bara några enstaka hägerliknande fåglar som gjort allt för att gömma sig i den höga vassen. Men det var skönt att få gå några kilometrar och bara umgås vi tre!

På torsdagen tog vi bilen ner till Palma, där vi strosade runt bland de mysiga kvarteren i innerstaden. Lucas största minne från denna dagen var nog att han fick lite sig helt plaskblöt vid en stor fontän! 

Tina fick köra sitt shoppingrace medan vi andra tog en lång fika på ett cafe på Plaza Mayor. Planen var att sedan äta middag på en finfin tapasresturang (som vi varit på tidigare med Emma och Martin), men deras öppettider passade dåligt med Lucas mattider, så körde istället lite rask och tog en fin middag hemma på uteplatsen, precis lagom till solnedgången. Precis efter solnedgången såg jag möjligheten till ett par fin abstrakta foton i den närliggande sjön:

Vår värd Toni hade tipsat oss om den lilla byn Pollenca, och på fredagen gjorde vi en utflykt dit (Daniel stannade dock hemma och slappade). Det var verkligen är härlig liten by, men många mysiga gränder med små butiker. De flesta av husen var byggda i någon sorts sandsten, vilket gav varma färger. 

Det var varmt denna dagen och därför var det extra skönt att få ta en lång lunch i skuggan. Att Lucas somnade precis innan gjorde ju ingenting heller! Skönt med lite vuxenhäng!

När Lucas vaknande igen så fick vi i honom lite yoghurt och en banan innan vi spottade en fin lekplats som vi givetvis inte kunde hoppa över.

Väl hemma igen blev det enkel middag på vår härliga uteplats.

Lördagen var vår sista hela dag på Mallorca, och den började med att jag och Tina passade på att få lite egentid genom att smita iväg på en finfrukost nere i hamnen. Efter att ha suttit och njutit i morgonsolen ett bra tag så utbrast Tina "Men, jag har ju suttiit på detta cafet tidigare!". Tydligen var det just på detta cafet som hon och Emma satt på för två år sedan när jag och Martin spelade den otroligt fina Al Canada (golf alltså). Väldigt skönt att få vara ensamma bara vi!

Under dagen hängde vi bara hemma vid huset och poolen. 

Under veckan hade jag suttit på uteplatsen och spanat ut mot bergen som låg i närheten. Vissa dagar så var det personer för flög paragliding utmed bergskanten, och jag insåg därför att man måste kunna köra upp dit med bil. Och det måste ju vara väldigt fint utsikt därifrån, och jag säger ju aldrig nej till en utsiktsplats så därför tvingade jag med familjen upp på bergstoppen på eftermiddagen (med bil alltså, ingen vandring här inte). Och vi blev inte besvikna! Helt otroligt fint! Extra kul att vi kunde se vårt hus därifrån och det var också väldigt roligt att se de omgivningarna om vi hade rört oss i under hela veckan som gått. 

Som om inte det räckte så hade Daniel blivit rastlös tidigare under dagen och klättrat (!) upp för samma berg. Varmt var det, och terrängen var minst sagt otillgänglig men upp kom han ändå. Väl uppe på toppen så ringde han mig och bad oss kolla upp mot toppen. När vi kisade så såg vi en liten prick som rörde sig där uppe på toppen. Imponerande gjort, Daniel! 

På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang som fått väldigt fin kritik på TripAdvisor. Vi kom dit ganska tidigt och fick plats på deras veranda. Och maten var riktigt god! Jag, Tina och Jan delade t.ex. på en hel massa tapas! Och efterrätten var inte dålig den heller! Eller hur, Lucas!?

På söndagen bar det hemåt igen. Det var inte lika tidigt denna gången, men vi var alla lite trötta ändå. Lucas tog plats i "vagnen" på flygplatsen …

Hemresan gick utmärkt, och det var skönt att komma hem igen. Vi var verkligen nöjda med vår semester, och även om de inte var varmt nog att bada i havet så hade vi ändå väldigt fint väder och (för årstiden) väldigt varmt! Många goda minnen tar vi med oss, förhoppningsvis etsade sig några kvar hos Lucas också!