Tur till Norge

Ja, nu är jag igång o bloggar så då tänkte jag ändå berätta "kort" om vår tur till Norge som vi hann med innan Sofie kom.
Vi tänkte att vi skulle passa på att komma iväg bara vi tre innan det kom en liten bebis till familjen. Dessutom hade vi pratat om att låna Jacobs föräldrars husbil där det bara får plats en barnstol, så vi fick passa på.
Vi fick båda ledigt från jobbet o bestämde oss för att åka upp till Vänersborg lördagen den 30e maj. Både jag o Jacob hade haft fullt upp på jobbet så vi fick ägna lördagen till att packa och såklart gå på namngivning för Abbe.
Vi kom upp sent till Vänersborg och sov gott. På lördagen packade vi husbilen och begav oss norrut på sen-eftermiddagen.

Vi stannade till innan gränsen till Norge och handlade på oss lite mat. Vi passade på att äta lite mat innan vi åkte vidare.

Lucas somnade efter maten så vi kunde köra på. Vi kom en bra bit norr om Oslo till en by som heter Eidsvoll där vi hittade en parkering vi "slog läger" på. Vi somnade men sov lite oroligt sådär första natten med ovana ljud och lite ovana vid sängen.
På morgonen åt vi frukost direkt och sen gick vi ut på en liten promenad i Eidsvoll o hittade en karta vi kunde köra efter. Vi körde mot Dovre och hittade en mysig camping vi stannade på.

Dagen efter på tisdagen var också transport men på eftermiddagen hamnade vi i Åndalsnes. Vi fikade lite i stan och hittade sen en fin camping där vi kunde leka med Lucas o äta en god middag.

Fin utsikt från hamnen i Åndalsnes

Lite tokigt blir man av fika i regnet!!

Här bodde jag o Lucas!

O här bodde Jacob, i den nerhissbara sängen!

Tur vi hade några lego-bitar med!!

På onsdagen tänkte vi ta en hiking-tur upp för ett berg... men det ösregnade typ så vi kom bara några hundra meter upp innan vi insåg att det blev för lerigt o osäkert att gå. Så vi stannade o fikade i ett vindskydd istället.
Det bara fortsatte att regna o när vi kom tillbaka till husbilen var vi riktigt blöta. Vi körde en liten bit och ställde oss o gjorde mat o sen gick vi o la oss o vilade i flera timmar!! Världens bästa grej att bli inregnad! Vi handlade lite mer i en affär o åkte sen till campingen Trollstigen som var början på självaste Trollstigen som vi ville köra. Campingen var väldigt fin och lite trollsk faktiskt med vädret som var.

På torsdagen körde vi tidigt iväg till Trollstigen och började vår riktiga resa. Lucas fick sitta fram lite för att få titta lite på kor och får. Det tyckte han var väldigt roligt. 

Vägen var väldigt fin och vi stannade till på lite olika ställen. 

Vi styrde kosan mot Geiranger och fick se den fina fjorden lite från ovan. Det duggregnade lite så utsikten var aningens dimmig, men ändå magnifik. 

Vi körde ner i Geiranger och Jacob spottade direkt en plats där en husbil stod precis vid vattnet en liten bit från byn längs en grusväg. Vi körde direkt dit o "paxade" en plats. Sen gick vi in mot byn och tog en tur i den fina lilla byn. 

Husbilar och en mega-kryssare i fjorden!

Framåt sju på kvällen var vi tillbaka i husbilen och gjorde middag. Då blev Lucas väldigt gnällig o kändes febrig. Vi gick o la honom o satte oss o kollade kartan för vidare färd. Sen blev det en tokig natt för mig o Lucas som yrade och gnällde mest. Men på morgonen så hade regnet lättat så vi vaknade o slog upp dörren till den här vyn: 

Vi promenerade in till byn och lyckades titta på vattenfallet innan den stora turist-vågen kom med nästa stora kryssningsbåt som kommit in i fjorden. Efter vattenfalls-turen så tog vi en välförtjänt fin-fika på ett mysigt café i byn. Oj så flott!!

Där långt borta stod husbilen!

Mamman nöjd med kaffet, pojken nöjd med bullen!

Sen körde vi vidare upp för berget för att komma vidare. 

Geiranger fjorden från andra hållet

Väl uppe på berget så var det 5 meter snö!! Och längst uppe fick vi stanna på grund av ett snöras på vägen, och då invänta en traktor som kunde röja vägen. Tokigt!!

Vi hade lite tur som hade husbil så vi kunde fika och vila lite. 

På andra sidan körde vi på som tusan och hamnade till slut i Sondalsfjöra. Vägen dit var väldigt fin och i efterhand borde vi kanske stannat på något mer ställe. I Songdalsfjöra hittade vi en väldigt fin camping precis vid vattnet till Lucas glädje. Då kunde han kasta pinnar o kottar i vattnet till förbannelse. Vi hade också tur med att vädret lättade och det var riktigt fint. Efter maten fick vi en fin solnedgång vid vattnet. 

På lördagen vaknade vi i tid och körde vidare mot Oslo. Vi visste inte säkert om vi skulle hinna fram till Oslo under lördagen, men när vi körde på så kändes det närmre o närmre. 

Först fick vi stanna för en välförtjänt lunch efter att ha kört länge till Hemsedal. Där fanns ju i alla fall en by, så vi kanske kunde hitta något ställe att köpa lunch på. Lite låga på energi var vi när vi hittade en pizzeria o fick en god familjepizza i oss.. glutenfri o allt!!

Jag fick en riktigt fin-kaffe o vi började kommunicera med Oscar o Louise som vi skulle hälsa på i Oslo om att vi faktiskt kunde tänkas dyka upp framåt kvällen. 

Vid 18-19 hugget så hittade vi faktiskt deras lägenhet i norra delen av Oslo!! 

Vi packade upp oss o fick en riktigt fin middag. 

På söndagen åkte vi bilen till Bygdöy som är ett naturområde nere vid Oslo centrum. Lite duggregn kom men vi strosade ändå runt o njöt av den fina naturen. Lucas somnade gott i vagnen. Vi åt lunch hemma och sen åkte vi med Louise upp till Holmenkollen och vandrade o tittade. Lucas ville mest kasta pinnar... Det blev en god o enkel pasta till middag o lugnt söndags-slapp hemma.
På måndagen jobbade Louise o Oscar så vi fick ta oss till stan själva o ta oss runt. En god lunch i stan o så fick vi se lite butiker.

Lucas fick egen stol med fäll på lunchrestaurangen!

Vi hann också med att se Oslos operahus, vilket hus!!

På tisdagen skulle Oscar o Louise jobba sent så vi bestämde oss för att ta oss till lite vandringsstråk i Nordmarka. Vi tänkte oss en halvtimme- trekvarts promenad till en damm... men väl där var det sankmark runt hela så vi fick vända. Lucas blev lite otålig i ryggsäcken efter 1,5h... Men till slut slog vi oss ner i en hästhage o fikade på vårt kaffe o våra bullar. Till allas förskräckelse kom alla hästarna tillbaka o ville gärna äta av vår picnic... Lucas blev helt hysterisk o pratade mycket sedan om hur läskiga hästarna var... Tror inte han kommer vilja rida på ett tag.

På eftermiddagen åkte vi ner en tur till stan igen och åt glass på Akker brygge och promenerade lite i stan. Sen åkte vi hem och packade husbilen för att åka mot Vänersborg igen. Vi kom iväg vid sju-hugget och Lucas var väldigt sugen på att kolla Pippi. Vi trodde han skulle somna ganska snart... men först vid halv elva knoppade han in. 

Vid elva halv tolv var vi framme hos IngBritt o Jan och kunde packa in oss o rakt ner i sängarna. Sen sov vi gott... 

På onsdagen fick vi gott om tid o packa ur oss ur husbilen o städa ordentligt. Sen stannade vi torsdagen också och bara njöt av god mat o fint väder. På kvällen packade vi vår bil o körde mot Malmö. Det var riktigt skönt o komma hem o på fredagen kunde vi få njuta i vår trädgård för att sedan få gå på fint studentkalas för Julia i Vellinge. Underbara två veckor fick vi, vår lilla familj. O sen helt plötsligt så var vi en till i familjen... tokigt. 

Tack för en fantastiskt fin resa!! Norge, vi kommer tillbaka!!

Hon ska heta....

Sofie!!!!

















Nu ska vi bara vänja oss av med att säga "bebisen"!
Välkommen fina dotter o lillasyster!!

Lucas o lillasyster

Lucas fick alltså en lillasyster! Första gången han träffade henne var på sjukhuset, eller på cafét på sjukhuset. Han var med min mamma o bara pappor o syskon fick komma in på BB. Men på lördagen så tog vi oss sakta ut till foajén där det finns cafe. Där var mamma o så kom Lucas. Jag ville bara krama honom men med lite tilläggas kropp var det inte helt enkelt. Dessutom var hans reaktion att ignorera mig o helst hänga med sin pappa eller mormor.
Han tittade med spänning på den lilla i plastbaljan o hade nog lika svårt o smälta det som vi hade.










Jacob sov ju hemma de dagar vi var på BB så Lucas fick träffa Jacob lite på kvällarna o morgnarna. Annars var han med mormor hela dagarna.
Vår lördag rullade i sakta mak. Jag kunde förvånansvärt snabbt ta mig runt o till o med duscha!! Kändes skönt att få röra lite på sig trots att det gjorde rätt ont. Knaprade precis så mkt värktabletter som jag fick. Maten var okej, men Jacob fick komma med kexchoklad vid kvällsleveransen.
På söndagen bestämde jag mig för att jag ville hem. Egentligen ska man som snittade stanna tre dygn, men jag mådde så bra o längtar hem. Med facit i hand kunde vi kanske stannat t måndagen eftersom det tog sådan evinnerlig tid för en läkare o komma o skriva ut mig. Hade vi vetat det kunde vi njutit av sista dagen lite mer o inte behövt stressa hemma på kvällen. Vi trodde vi skulle kunna åka hem vid lunch men läkaren kom först 19.15!!! Så vi var inte hemma förrän vid åtta o då rätt låga på energi. Vi petade i oss lite pizza med Lucas o mamma men Lucas kom upp rejält i varv. Jag ville natta honom men hade ju en bebis som kunde börja skrika när som...
Det gick bra, hon sov. Men sen blev det ju läggdags ganska snabbt o det är alltid speciellt med första natten på egen hand. Som tur var hade mamma preppat korgen vi hade t Lucas så hon kunde sova i den direkt.



På väg hem i bilen

Lucas reaktion på lillasyster var ändå väldigt fin. Han ville genast hålla henne o klappa fint på henne. Det har faktiskt fortsatt så. Några få o enstaka tjuvnyp har hon fått men det kunde varit så många fler. Han är så glad över "bebisen" som han säger hela tiden. O han vill "putta pannan" (pussa pannan) o "koppla siktigt" (klappa försiktigt) ofta!















Dagen efter fick Lucas åka på jorgubbsplockning m mormor, Bobo, Noah o Chloe. Han var i himmelriket.
Sen på tisdagen bestämde vi oss för att ta honom t förskolan då vi kände att vi behövde avsluta på våra jobb o komma ikapp i tankarna att vi faktiskt fått vår fina dotter!! Ja o så planera om lite bara...
Det var bra för honom att komma dit o få fortsätta med lite rutiner o få mat o sova ordentligt. Jacob både hämtade o lämnade o det var mysigt att få fika alla tillsammans när han kom hem.

Återkommer snart med mer!!

Nu e vi fyra!!

Ja det har ju gått åtta veckor sen vår lilla prinsessa överraskade oss totalt.
Jag hade suttit o jobbat med det sista till halv två på natten. Avslutat allt kring mitt konsultuppdrag o förberett de sista mötena med folk på jobbet. Sista jobbdagen skulle avklaras!! Halv sex på morgonen så gick vattnet!!! Var först lite osäker på om det verkligen var vattnet. Väckte Jacob halv sju o ringde sen till barnmorska direkt som tyckte jag skulle komma in. Jacob väckte Lucas o fick i honom lite frukost. Sen kom det mer vatten o vi fick lite mer bråttom. Eftersom hon låg på tvären precis som Lucas så är det viktigt att åka in snabbt då hon inte kan komma ut. Jacob tänkte att vi nog mest skulle in på kontroll men jag slängde ändå ner ett amningskudde o ett par mysbyxor i en väska. Vi var på förlossningen kl 7.00 o fick komma in på ett rum direkt.
En härlig barnmorska satte grejer på mig så vi kunde höra hjärtljud. Hon sa; "Där kom en värk!" Jaha, då har jag känt en sådan!! Jacob ringde mamma o Bobo för o se om ngn av dem kunde ta Lucas. Lucas o Jacob gick ut till caféet så Lucas fick en macka. Han klättrade ju lite på väggarna där inne vilket inte var perfekt när läkare skulle komma. Läkaren kom o tyckte det var märkligt att inte allt vatten hade kommit då hennes fötter låg längst ner. Hon undersökte o konstaterade ganska snabbt att det var vattnet som gått. Så det blir att plocka ut henne m kejsarsnitt här under förmiddagen, sa hon.
Bobo hade då rensat sitt schema o var på väg o ta Lucas. Precis när Jacob gick ut m honom till Bobo kom barnmorskan in igen o sa; "Vi ska köra upp dig nu!" Ojojoj så snabbt det gick! De preppade mig snabbt o halv nio rullade de ut mig ur rummet. Jacob hann precis tillbaka från att ha lämnat Lucas. Puh!!
När vi kom upp till operation blev jag nervös över varför det gick så snabbt. Narkossköterskan sa lugnt att det var "ledigt" på operation o jag hade ju inte ätit el druckit något, så varför vänta?! Skönt, det hade inte något med vår flicka att göra!
Väl inne på operation då alla började dra o slita i mina armar o ben, så brast det. Jag började storböla o kunde knappt sluta. Jacob gjorde allt han kunde för att få mig att andas djupt men det slog mig ju att det inte skulle bli så här!!! Bebisen är ju inte klar!! Tänk om hon inte mår bra när hon kommer ut!!
Den fina barnmorskan hjälpte mig o fokusera o snyta näsan o när sprutor o nålar var på plats kunde jag lägga mig ner o försöka fokusera. Just då var det ju en väldig tur att jag gjort den där grejen tidigare, jag visste ju vad som skulle hända.
När alla var klara satte de igång o jag sa ganska snart t Jacob att jag tyckte det tog alldeles för lång tid innan hon kom ut, dvs tills vi hörde nåt. Sååå nervös!!! Jacob lugnade mig o sa det var normalt. "Det tar längre än med Lucas!" Sa jag.
Helt plötsligt så kom ngn o knackade Jacob på axeln o sa att hon var i andra rummet!! What?! Är hon ute tänkte vi nog båda. Jag grät o sa till Jacob att inte lämna hennes sida!
Alla sa grattis till mig men jag ville gärna höra nåt ljud. I efterhand har jag förstått att hon hade problem m andningen men fick fin hjälp med det av en barnläkare. Jacob stod bredvid o såg allt. Till slut kom hon igång o gnydde till. Jag fick se allt detta på en skärm från där jag låg.
Jacob kom sen gåendes med den perfekta lilla flickan o de la henne hos mig. Då jag har ett skynke precis vid bröstet så är det trångt för en bebis där, men en liten kort skymt fick jag av henne! Världens finaste!!









Jacob o bebisen fick gå ner på förlossningen ganska snabbt o jag åkte till uppvak. Jobbade hårt för att få känsel i benen så jag kunde rullas ner till min familj. Efter ca en timme var jag redo. Då fanns det ingen plats till mig! Fick vänta ytterligare en timme innan jag kunde rullas ner till BB. Kvart i ett kom jag ner o då var Jacob o bebisen kvar i vårt rum på förlossningen! Typiskt!
9.32 kom hon ut, 13.00 var vi alla tillsammans igen!
Omtumlade o överraskade! Men vilken överraskning sen!!










Mer av detta kommer o massa foton! Ha tålamod!
Kram Tina