Nu ska vi bara vänja oss av med att säga "bebisen"!
Välkommen fina dotter o lillasyster!!
lördag 22 augusti 2015
Hon ska heta....
Sofie!!!!
Nu ska vi bara vänja oss av med att säga "bebisen"!
Välkommen fina dotter o lillasyster!!
Nu ska vi bara vänja oss av med att säga "bebisen"!
Välkommen fina dotter o lillasyster!!
Lucas o lillasyster
Lucas fick alltså en lillasyster! Första gången han träffade henne var på sjukhuset, eller på cafét på sjukhuset. Han var med min mamma o bara pappor o syskon fick komma in på BB. Men på lördagen så tog vi oss sakta ut till foajén där det finns cafe. Där var mamma o så kom Lucas. Jag ville bara krama honom men med lite tilläggas kropp var det inte helt enkelt. Dessutom var hans reaktion att ignorera mig o helst hänga med sin pappa eller mormor.
Han tittade med spänning på den lilla i plastbaljan o hade nog lika svårt o smälta det som vi hade.
Jacob sov ju hemma de dagar vi var på BB så Lucas fick träffa Jacob lite på kvällarna o morgnarna. Annars var han med mormor hela dagarna.
Vår lördag rullade i sakta mak. Jag kunde förvånansvärt snabbt ta mig runt o till o med duscha!! Kändes skönt att få röra lite på sig trots att det gjorde rätt ont. Knaprade precis så mkt värktabletter som jag fick. Maten var okej, men Jacob fick komma med kexchoklad vid kvällsleveransen.
På söndagen bestämde jag mig för att jag ville hem. Egentligen ska man som snittade stanna tre dygn, men jag mådde så bra o längtar hem. Med facit i hand kunde vi kanske stannat t måndagen eftersom det tog sådan evinnerlig tid för en läkare o komma o skriva ut mig. Hade vi vetat det kunde vi njutit av sista dagen lite mer o inte behövt stressa hemma på kvällen. Vi trodde vi skulle kunna åka hem vid lunch men läkaren kom först 19.15!!! Så vi var inte hemma förrän vid åtta o då rätt låga på energi. Vi petade i oss lite pizza med Lucas o mamma men Lucas kom upp rejält i varv. Jag ville natta honom men hade ju en bebis som kunde börja skrika när som...
Det gick bra, hon sov. Men sen blev det ju läggdags ganska snabbt o det är alltid speciellt med första natten på egen hand. Som tur var hade mamma preppat korgen vi hade t Lucas så hon kunde sova i den direkt.
På väg hem i bilen
Lucas reaktion på lillasyster var ändå väldigt fin. Han ville genast hålla henne o klappa fint på henne. Det har faktiskt fortsatt så. Några få o enstaka tjuvnyp har hon fått men det kunde varit så många fler. Han är så glad över "bebisen" som han säger hela tiden. O han vill "putta pannan" (pussa pannan) o "koppla siktigt" (klappa försiktigt) ofta!
Dagen efter fick Lucas åka på jorgubbsplockning m mormor, Bobo, Noah o Chloe. Han var i himmelriket.
Sen på tisdagen bestämde vi oss för att ta honom t förskolan då vi kände att vi behövde avsluta på våra jobb o komma ikapp i tankarna att vi faktiskt fått vår fina dotter!! Ja o så planera om lite bara...
Det var bra för honom att komma dit o få fortsätta med lite rutiner o få mat o sova ordentligt. Jacob både hämtade o lämnade o det var mysigt att få fika alla tillsammans när han kom hem.
Återkommer snart med mer!!
Han tittade med spänning på den lilla i plastbaljan o hade nog lika svårt o smälta det som vi hade.
Jacob sov ju hemma de dagar vi var på BB så Lucas fick träffa Jacob lite på kvällarna o morgnarna. Annars var han med mormor hela dagarna.
Vår lördag rullade i sakta mak. Jag kunde förvånansvärt snabbt ta mig runt o till o med duscha!! Kändes skönt att få röra lite på sig trots att det gjorde rätt ont. Knaprade precis så mkt värktabletter som jag fick. Maten var okej, men Jacob fick komma med kexchoklad vid kvällsleveransen.
På söndagen bestämde jag mig för att jag ville hem. Egentligen ska man som snittade stanna tre dygn, men jag mådde så bra o längtar hem. Med facit i hand kunde vi kanske stannat t måndagen eftersom det tog sådan evinnerlig tid för en läkare o komma o skriva ut mig. Hade vi vetat det kunde vi njutit av sista dagen lite mer o inte behövt stressa hemma på kvällen. Vi trodde vi skulle kunna åka hem vid lunch men läkaren kom först 19.15!!! Så vi var inte hemma förrän vid åtta o då rätt låga på energi. Vi petade i oss lite pizza med Lucas o mamma men Lucas kom upp rejält i varv. Jag ville natta honom men hade ju en bebis som kunde börja skrika när som...
Det gick bra, hon sov. Men sen blev det ju läggdags ganska snabbt o det är alltid speciellt med första natten på egen hand. Som tur var hade mamma preppat korgen vi hade t Lucas så hon kunde sova i den direkt.
På väg hem i bilen
Lucas reaktion på lillasyster var ändå väldigt fin. Han ville genast hålla henne o klappa fint på henne. Det har faktiskt fortsatt så. Några få o enstaka tjuvnyp har hon fått men det kunde varit så många fler. Han är så glad över "bebisen" som han säger hela tiden. O han vill "putta pannan" (pussa pannan) o "koppla siktigt" (klappa försiktigt) ofta!
Dagen efter fick Lucas åka på jorgubbsplockning m mormor, Bobo, Noah o Chloe. Han var i himmelriket.
Sen på tisdagen bestämde vi oss för att ta honom t förskolan då vi kände att vi behövde avsluta på våra jobb o komma ikapp i tankarna att vi faktiskt fått vår fina dotter!! Ja o så planera om lite bara...
Det var bra för honom att komma dit o få fortsätta med lite rutiner o få mat o sova ordentligt. Jacob både hämtade o lämnade o det var mysigt att få fika alla tillsammans när han kom hem.
Återkommer snart med mer!!
Nu e vi fyra!!
Ja det har ju gått åtta veckor sen vår lilla prinsessa överraskade oss totalt.
Jag hade suttit o jobbat med det sista till halv två på natten. Avslutat allt kring mitt konsultuppdrag o förberett de sista mötena med folk på jobbet. Sista jobbdagen skulle avklaras!! Halv sex på morgonen så gick vattnet!!! Var först lite osäker på om det verkligen var vattnet. Väckte Jacob halv sju o ringde sen till barnmorska direkt som tyckte jag skulle komma in. Jacob väckte Lucas o fick i honom lite frukost. Sen kom det mer vatten o vi fick lite mer bråttom. Eftersom hon låg på tvären precis som Lucas så är det viktigt att åka in snabbt då hon inte kan komma ut. Jacob tänkte att vi nog mest skulle in på kontroll men jag slängde ändå ner ett amningskudde o ett par mysbyxor i en väska. Vi var på förlossningen kl 7.00 o fick komma in på ett rum direkt.
En härlig barnmorska satte grejer på mig så vi kunde höra hjärtljud. Hon sa; "Där kom en värk!" Jaha, då har jag känt en sådan!! Jacob ringde mamma o Bobo för o se om ngn av dem kunde ta Lucas. Lucas o Jacob gick ut till caféet så Lucas fick en macka. Han klättrade ju lite på väggarna där inne vilket inte var perfekt när läkare skulle komma. Läkaren kom o tyckte det var märkligt att inte allt vatten hade kommit då hennes fötter låg längst ner. Hon undersökte o konstaterade ganska snabbt att det var vattnet som gått. Så det blir att plocka ut henne m kejsarsnitt här under förmiddagen, sa hon.
Bobo hade då rensat sitt schema o var på väg o ta Lucas. Precis när Jacob gick ut m honom till Bobo kom barnmorskan in igen o sa; "Vi ska köra upp dig nu!" Ojojoj så snabbt det gick! De preppade mig snabbt o halv nio rullade de ut mig ur rummet. Jacob hann precis tillbaka från att ha lämnat Lucas. Puh!!
När vi kom upp till operation blev jag nervös över varför det gick så snabbt. Narkossköterskan sa lugnt att det var "ledigt" på operation o jag hade ju inte ätit el druckit något, så varför vänta?! Skönt, det hade inte något med vår flicka att göra!
Väl inne på operation då alla började dra o slita i mina armar o ben, så brast det. Jag började storböla o kunde knappt sluta. Jacob gjorde allt han kunde för att få mig att andas djupt men det slog mig ju att det inte skulle bli så här!!! Bebisen är ju inte klar!! Tänk om hon inte mår bra när hon kommer ut!!
Den fina barnmorskan hjälpte mig o fokusera o snyta näsan o när sprutor o nålar var på plats kunde jag lägga mig ner o försöka fokusera. Just då var det ju en väldig tur att jag gjort den där grejen tidigare, jag visste ju vad som skulle hända.
När alla var klara satte de igång o jag sa ganska snart t Jacob att jag tyckte det tog alldeles för lång tid innan hon kom ut, dvs tills vi hörde nåt. Sååå nervös!!! Jacob lugnade mig o sa det var normalt. "Det tar längre än med Lucas!" Sa jag.
Helt plötsligt så kom ngn o knackade Jacob på axeln o sa att hon var i andra rummet!! What?! Är hon ute tänkte vi nog båda. Jag grät o sa till Jacob att inte lämna hennes sida!
Alla sa grattis till mig men jag ville gärna höra nåt ljud. I efterhand har jag förstått att hon hade problem m andningen men fick fin hjälp med det av en barnläkare. Jacob stod bredvid o såg allt. Till slut kom hon igång o gnydde till. Jag fick se allt detta på en skärm från där jag låg.
Jacob kom sen gåendes med den perfekta lilla flickan o de la henne hos mig. Då jag har ett skynke precis vid bröstet så är det trångt för en bebis där, men en liten kort skymt fick jag av henne! Världens finaste!!
Jacob o bebisen fick gå ner på förlossningen ganska snabbt o jag åkte till uppvak. Jobbade hårt för att få känsel i benen så jag kunde rullas ner till min familj. Efter ca en timme var jag redo. Då fanns det ingen plats till mig! Fick vänta ytterligare en timme innan jag kunde rullas ner till BB. Kvart i ett kom jag ner o då var Jacob o bebisen kvar i vårt rum på förlossningen! Typiskt!
9.32 kom hon ut, 13.00 var vi alla tillsammans igen!
Omtumlade o överraskade! Men vilken överraskning sen!!
Mer av detta kommer o massa foton! Ha tålamod!
Kram Tina
Jag hade suttit o jobbat med det sista till halv två på natten. Avslutat allt kring mitt konsultuppdrag o förberett de sista mötena med folk på jobbet. Sista jobbdagen skulle avklaras!! Halv sex på morgonen så gick vattnet!!! Var först lite osäker på om det verkligen var vattnet. Väckte Jacob halv sju o ringde sen till barnmorska direkt som tyckte jag skulle komma in. Jacob väckte Lucas o fick i honom lite frukost. Sen kom det mer vatten o vi fick lite mer bråttom. Eftersom hon låg på tvären precis som Lucas så är det viktigt att åka in snabbt då hon inte kan komma ut. Jacob tänkte att vi nog mest skulle in på kontroll men jag slängde ändå ner ett amningskudde o ett par mysbyxor i en väska. Vi var på förlossningen kl 7.00 o fick komma in på ett rum direkt.
En härlig barnmorska satte grejer på mig så vi kunde höra hjärtljud. Hon sa; "Där kom en värk!" Jaha, då har jag känt en sådan!! Jacob ringde mamma o Bobo för o se om ngn av dem kunde ta Lucas. Lucas o Jacob gick ut till caféet så Lucas fick en macka. Han klättrade ju lite på väggarna där inne vilket inte var perfekt när läkare skulle komma. Läkaren kom o tyckte det var märkligt att inte allt vatten hade kommit då hennes fötter låg längst ner. Hon undersökte o konstaterade ganska snabbt att det var vattnet som gått. Så det blir att plocka ut henne m kejsarsnitt här under förmiddagen, sa hon.
Bobo hade då rensat sitt schema o var på väg o ta Lucas. Precis när Jacob gick ut m honom till Bobo kom barnmorskan in igen o sa; "Vi ska köra upp dig nu!" Ojojoj så snabbt det gick! De preppade mig snabbt o halv nio rullade de ut mig ur rummet. Jacob hann precis tillbaka från att ha lämnat Lucas. Puh!!
När vi kom upp till operation blev jag nervös över varför det gick så snabbt. Narkossköterskan sa lugnt att det var "ledigt" på operation o jag hade ju inte ätit el druckit något, så varför vänta?! Skönt, det hade inte något med vår flicka att göra!
Väl inne på operation då alla började dra o slita i mina armar o ben, så brast det. Jag började storböla o kunde knappt sluta. Jacob gjorde allt han kunde för att få mig att andas djupt men det slog mig ju att det inte skulle bli så här!!! Bebisen är ju inte klar!! Tänk om hon inte mår bra när hon kommer ut!!
Den fina barnmorskan hjälpte mig o fokusera o snyta näsan o när sprutor o nålar var på plats kunde jag lägga mig ner o försöka fokusera. Just då var det ju en väldig tur att jag gjort den där grejen tidigare, jag visste ju vad som skulle hända.
När alla var klara satte de igång o jag sa ganska snart t Jacob att jag tyckte det tog alldeles för lång tid innan hon kom ut, dvs tills vi hörde nåt. Sååå nervös!!! Jacob lugnade mig o sa det var normalt. "Det tar längre än med Lucas!" Sa jag.
Helt plötsligt så kom ngn o knackade Jacob på axeln o sa att hon var i andra rummet!! What?! Är hon ute tänkte vi nog båda. Jag grät o sa till Jacob att inte lämna hennes sida!
Alla sa grattis till mig men jag ville gärna höra nåt ljud. I efterhand har jag förstått att hon hade problem m andningen men fick fin hjälp med det av en barnläkare. Jacob stod bredvid o såg allt. Till slut kom hon igång o gnydde till. Jag fick se allt detta på en skärm från där jag låg.
Jacob kom sen gåendes med den perfekta lilla flickan o de la henne hos mig. Då jag har ett skynke precis vid bröstet så är det trångt för en bebis där, men en liten kort skymt fick jag av henne! Världens finaste!!
Jacob o bebisen fick gå ner på förlossningen ganska snabbt o jag åkte till uppvak. Jobbade hårt för att få känsel i benen så jag kunde rullas ner till min familj. Efter ca en timme var jag redo. Då fanns det ingen plats till mig! Fick vänta ytterligare en timme innan jag kunde rullas ner till BB. Kvart i ett kom jag ner o då var Jacob o bebisen kvar i vårt rum på förlossningen! Typiskt!
9.32 kom hon ut, 13.00 var vi alla tillsammans igen!
Omtumlade o överraskade! Men vilken överraskning sen!!
Mer av detta kommer o massa foton! Ha tålamod!
Kram Tina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)