10 månader

I början av förra veckan var vi hos barnmorskan på 10-månaderskontroll. Innan vi fick träffa läkaren så gjorde vi den vanliga "invägningen", vilket resulterade i 75.5 cm (något över normallinjen) och 9.5 kg (något under normallinjen). Läkaren gjorde några enkla kontroller och allt såg bra ut. Vi fick fråga om några mörka märken i hans hårbotten, och läkaren trodde det var skorv. Vi fick order om att smörja det dagligen, och det har hjälpt! Det har dock gjort att Lucas fått en lite fräckare frisyr de här dagarna (krämen fungerar som en sorts hårgele, vilket kan ses nedan)! :-)

Då Lucas kommit igång med krypandet ordenligt nu så har vi varit tvugna att börja säkra upp hemmet lite. En grind för källartrappan har inhandlats, och den har nu målats och väntar på att monteras upp (hög prio på detta). Vi har även satt upp spärrar för de flesta av kökslådorna, som Lucas älskar att dra i. De flesta lådorna är "ofarliga" (iaf innehållet), men det finns ju på överhängade risk att han klämmer fingrar i lådorna ändå. Vi har dock lämnat någon låda helt öppen, så att han får träna lite. När det kommer till säkerhet så är vi också på gång att införskaffa en ny bilstol till Lucas. Vi har bestämt oss för modell och försöker hitta en på begagnadmarknaden. Babyskyddet som han suttit i sen dag 1 är nu verkligen i minsta laget. Speciellt om han han den tjocka overall'en på sig; då sitter han i princip som i ett skruvstäd. Största problemet är dock att hans långa ben gör att han numera inte kan sitta med raka ben i babyskyddet. Hög prio på detta också!

Förra veckan hade vi också en liten kompisdate med Emma och Martins Olle. Jag och Martin tog en promendad i solen, och grabbarna fick göra det som Lucas älskar mest - gunga! Häromdan kom samma familj förbi på en "vårfika" i trädgården (en kort sådan, för det var ju trots allt bara 5 grader varmt ute, även fast solen lös), och då fick Lucas och Olle leka lite i sina overall'er och tummvantar (blev mest lite "tugg" och utbyte av vantar och nappar) ...

Tillbaka i (den nya) vardagen

I måndags började jag min pappaledighet på riktigt (Florida var ju bara en mjukstart), och Tina började samtidigt att jobba igen. Jag var inställd på en tuff vecka då vi inte visste hur Lucas skulle reagera på att få vara hemma med mig och inte längre hos sin kära mamma. Det har dock gått hur bra som helst! Jag och Lucas har haft en lugn vecka, för det mesta inomhus pga av det rådande vädret med blåst, kyla o snö. Mycket skönt mys i soffan och på lekfilten. Ett par promenader har vi dock fått till, den ena i den fina pulkan som jag var tvungen att införskaffa när snön i parken tindrade så idylliskt. En dag tog vi oss även in till stan för att äta lunch med Tina, vilket var mycket uppskattat av alla! Det kommer vi garanterat göra många gånger i vår!

Veckans största nyhet är dock att Lucas (vi som längtat skulle säga äntligen) börjat krypa! Hittills har han ju inte gjort några som helst antydelser till att vilja börjat krypa, utan har mest viljat gå (med hjälp) hela tiden. Därför hade nog både jag och Tina ställt in oss på att han skulle lära sig att gå först, och krypandet skulle få komma först senare. Men så från ingenstans så kom de första "krypstegen" på köksgolvet i tisdags, när han ville bli upplockad av mig. Jag fångade det andra försöket på video (se nedan). Efter det har han fortsatt att räna och blivit ännu lite bättre/stabilare! Tydligen krävdes det inte mer än ett par dagar hemma med pappa för att lära sig detta - måste ju betyda att jag är en väldigt pedagogisk pappa, inte sant! :-) Skämt å sido, det kom från ingenstans så jag kan INTE ta åt mig äran för detta! Istället: bra jobbat, Lucas!!! En kompis skämtade att med den farten (hemma hos pappa) så kommer han att gå på måndag och springa på torsdag. Har väldigt svårt att tro det, men det dröjer nog inte länge innan han kan stå själv (om än bara för en kort stund), för han känns väldigt stabil i kroppen. Men därifrån till att gå är ett långt steg (hihi)...